En studie har genomförts med syfte dels att belysa vägojämnhetens betydelse för vägtrafikantens komfortupplevelse och dels att finna en metod för jämnhetsmätning som ger med komfortupplevelsen direkt jämförbara jämnhetsdata.
Studien var uppdelad ett förförsök och ett huvudförsök. förförsöket utfördes komfortbedömningar av 30 försökspersoner och huvudförsöket av 40 försökspersoner på båda fallen 20 vägsträckor med olika jämnhetsstandard. Bedömningarna utfördes i personbilar, lastbilar och en buss. Två typer av bedömningar genomfördes; dels bedömning av det allmänna obehaget där sträckorna endast jämfördes med varandra och dels bedömning av vad som olika situationer ansågs vara acceptabel obehagsupplevelse.
Bedömningsresultaten användes dels för att värdera användbarheten av ISO komfortstandard vägsammanhang och dels för att värdera fyra olika jämnhetsmätare.
Resultaten visar att vägtrafikanter vid jämna vägar accepterar längre exponeringstid för vägojämnheter än vad man enligt ISO gräns för bevarande av komfort har anledning att vänta sig. Vid ojämnare vägar närmar sig emellertid den bedömda acceptanstiden till ISO:s gräns.
Tre av de fyra använda jämnhetsmätarna visade sig ge mätresultat med god överensstämmelse med bedömningsresultaten. Av mätnings- och bearbetningstekniska skäl kan dock endast en av dessa rekommenderas för mera omfattande mätningar vägbyggnads- och vägunderhållssammanhang. Denna sålunda rekommenderade jämnhetsmätare är den PGA-mätaren men det finns anledning att överväga om inte en med PCA-mätarens mätsystem utrustad Road Roughness Indicator "bumpmeter" bör vara ett ännu bättre alternativ än den nuvarande PGA-mätaren. Denna konstruktion har dock inte studerats föreliggande undersökning.
De utförda bedömningarna av acceptabel obehagsupplevelse på olika vägtyper har resulterat förslag till princip för hur en jämnhetsnorm kan konstruera.