När går sista bussen? - Glesbygdsbors uppfattning om värdet av kollektivtrafik Eriksson, Louise ; Westin, Kerstin
Publication details: Umeå Umeå universitet, 2003; Transportforskningsenheten, ; TRUM 2003:01, Description: 31 kBSubject(s): Online resources: Abstract: För att människor i glesbygd ska ha en tillfredsställande tillgänglighet till olika arbete, service och andra för dem viktiga aktiviteter krävs möjligheter att resa – d.v.s. rörlighet. Det har i olika sammanhang påpekats att vissa grupper är mer sårbara vad gäller rörlighet – t.ex. äldre och yngre utan tillgång till bil. I glesbygd är ofta andelen äldre högre än i andra områden, och även om biltillgången generellt är högre i glesbygd än urbana områden saknar många äldre (och inte minst äldre kvinnor) körkort och bil. För de ungdomar som bor i glesbygd innebär långa avstånd och begränsade resmöjligheter ett tillgänglighetsproblem. Men tillgängligheten handlar inte bara om att de som bor i glesbygd ska kunna resa, utan också om möjligheten att nå till glesbygd – detta påpekas i transportpolitiska propositionen när man talar om regional utveckling. Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka kollektivtrafikens betydelse för boende i glesbygd, och för glesbygdens utvecklingsmöjligheter. Följande frågeställningar formulerades: - Till vilka aktiviteter reser boende i glesbygden och vilka färdmedel uppfattas som realistiska att använda? - Vilka strategier använder hushållen för resor; förekommer impulsresor, krävs planering eller är resande rutin? - Hur får boende i glesbygden tillgång till aktiviteter och gods, måste man avstå från aktiviteter som en följd av bland annat transportproblem och avstånd? - Vilken betydelse uppfattas kollektivtrafiken ha för individen, familjen, företagen och bygden, samt vilka konsekvenser får en indragning av kollektivtrafiken?För att människor i glesbygd ska ha en tillfredsställande tillgänglighet till olika arbete, service och andra för dem viktiga aktiviteter krävs möjligheter att resa – d.v.s. rörlighet. Det har i olika sammanhang påpekats att vissa grupper är mer sårbara vad gäller rörlighet – t.ex. äldre och yngre utan tillgång till bil. I glesbygd är ofta andelen äldre högre än i andra områden, och även om biltillgången generellt är högre i glesbygd än urbana områden saknar många äldre (och inte minst äldre kvinnor) körkort och bil. För de ungdomar som bor i glesbygd innebär långa avstånd och begränsade resmöjligheter ett tillgänglighetsproblem. Men tillgängligheten handlar inte bara om att de som bor i glesbygd ska kunna resa, utan också om möjligheten att nå till glesbygd – detta påpekas i transportpolitiska propositionen när man talar om regional utveckling. Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka kollektivtrafikens betydelse för boende i glesbygd, och för glesbygdens utvecklingsmöjligheter. Följande frågeställningar formulerades: - Till vilka aktiviteter reser boende i glesbygden och vilka färdmedel uppfattas som realistiska att använda? - Vilka strategier använder hushållen för resor; förekommer impulsresor, krävs planering eller är resande rutin? - Hur får boende i glesbygden tillgång till aktiviteter och gods, måste man avstå från aktiviteter som en följd av bland annat transportproblem och avstånd? - Vilken betydelse uppfattas kollektivtrafiken ha för individen, familjen, företagen och bygden, samt vilka konsekvenser får en indragning av kollektivtrafiken?