Smart fart : rekrytering av testförare och montering av fartkollare Garvill, Jörgen et al
Utgivningsinformation: Umeå Umeå universitet, 2001; Transportforskningsenheten, Beskrivning: 2.430 kBÄmnen: Onlineresurser: Abstrakt: Under perioden 1999 – 2001 genomförde Vägverket ett storskaligt nationellt försök med Intelligent Stöd för Anpassning av Hastighet ( ISA) i tätort. Fyra orter (Umeå, Borlänge, Lund och Lidköping) valdes ut för att testa olika utformningar av ISA. I Umeå testades elektroniska hastighetsvarnare, s.k. Fartkollare. Fartkollaren var ett informerande system med uppgift att enbart varna vid eventuell hastighetsöverträdelse och inte begränsa förarens handlingsutrymme. Den tekniska lösningen byggde på att alla försöksfordon hade en särskild fordonsutrustning (mottagare) inmonterad på instrumentbrädan, samt att vägnätet utrustades med sändare inom försöksområdet (vägsides-utrustning). När fordonet överskred den gällande hastighetsgränsen aktiverades en varningsfunktion i bilen i form av ljud- och ljussignal (utrustningens teknik och funktionalitet beskrivs i separat rapport). Umeå-försöket fick namnet Smart Fart. Syftet med Smart Fart var att testa ett informerande system, Fartkollare, och kartlägga effekter i såväl trafiken som på trafikanternas inställning till och acceptans av ett informerande ISA-system. Tidigare fältförsök med olika ISA-system har karaktäriserats av småskalighet, med avseende på både försöksyta och antal medverkande bilister/fordon. Smart Fart var ett storskaligt försök, och målsättningen var att utrusta cirka 5000 fordon – huvuddelen privatfordon men även yrkesfordon – med Fartkollare. Smart Fart skulle besvara tre grundläggande frågor: 1. Vilka blir effekterna på fordonstrafikens hastighet i olika miljöer om en stor andel av fordonen är utrustade med Fartkollare? 2. Uppstår några mätbara trafiksäkerhetseffekter genom försöket vid sidan av förändringar i hastighet? 3. Vad tycker och hur reagerar brukarna (bilisterna) efter att under en längre tid provat att köra med Fartkollare i fullt utbyggd skala. I denna rapport presenteras rekryteringen av privatbilister och hur installationen av Fartkollare genomfördes. I rapporten ges en beskrivning av de som valde att medverka respektive inte medverka i försöket.Under perioden 1999 – 2001 genomförde Vägverket ett storskaligt nationellt försök med Intelligent Stöd för Anpassning av Hastighet ( ISA) i tätort. Fyra orter (Umeå, Borlänge, Lund och Lidköping) valdes ut för att testa olika utformningar av ISA. I Umeå testades elektroniska hastighetsvarnare, s.k. Fartkollare. Fartkollaren var ett informerande system med uppgift att enbart varna vid eventuell hastighetsöverträdelse och inte begränsa förarens handlingsutrymme. Den tekniska lösningen byggde på att alla försöksfordon hade en särskild fordonsutrustning (mottagare) inmonterad på instrumentbrädan, samt att vägnätet utrustades med sändare inom försöksområdet (vägsides-utrustning). När fordonet överskred den gällande hastighetsgränsen aktiverades en varningsfunktion i bilen i form av ljud- och ljussignal (utrustningens teknik och funktionalitet beskrivs i separat rapport). Umeå-försöket fick namnet Smart Fart. Syftet med Smart Fart var att testa ett informerande system, Fartkollare, och kartlägga effekter i såväl trafiken som på trafikanternas inställning till och acceptans av ett informerande ISA-system. Tidigare fältförsök med olika ISA-system har karaktäriserats av småskalighet, med avseende på både försöksyta och antal medverkande bilister/fordon. Smart Fart var ett storskaligt försök, och målsättningen var att utrusta cirka 5000 fordon – huvuddelen privatfordon men även yrkesfordon – med Fartkollare. Smart Fart skulle besvara tre grundläggande frågor: 1. Vilka blir effekterna på fordonstrafikens hastighet i olika miljöer om en stor andel av fordonen är utrustade med Fartkollare? 2. Uppstår några mätbara trafiksäkerhetseffekter genom försöket vid sidan av förändringar i hastighet? 3. Vad tycker och hur reagerar brukarna (bilisterna) efter att under en längre tid provat att köra med Fartkollare i fullt utbyggd skala. I denna rapport presenteras rekryteringen av privatbilister och hur installationen av Fartkollare genomfördes. I rapporten ges en beskrivning av de som valde att medverka respektive inte medverka i försöket.