I rapporten studeras resandet på Tvärbanan i Stockholm och Kringen i Göteborg. Trafikvolymerna granskas mot bakgrund av samhällsekonomiska analyser och prognoser som gjorts inför projekten. Dessutom förs en generell och översiktlig diskussion om s.k. indirekta effekter. De kalkyler som gjorts för Tvärbanan visar i allmänhet på dålig lönsamhet, men baseras på sträckningar som inte fullt ut är jämförbara med den som faktiskt byggdes. Om en jämförelse mellan prognostiserat och faktiskt resande ändå görs förefaller prognoserna ha överskattat resandet. Att viktiga förutsättningar såsom bebyggelseutveckling, turtäthet m.m. inte blivit som planerat gör dock jämförelsen vansklig. Oavsett vilka orsakerna är så medför det låga resandet dock att nyttan också blir lägre. Kringen består till skillnad från Tvärbanan av delar som infogas i ett befintligt system. Att mäta resandeeffekter är därför mycket svårt. Utbyggnaden beräknades vara samhällsekonomiskt lönsam i jämförelse med ett oförändrat system, med resenärsvinster som mest betydelsefulla nyttopost. Olika mätningar indikerar att byggandet av Kringen kan ha påverkat resandet med Göteborgs spårvagnar positivt, samtidigt som annan statistik visar en fallande trend. All statistik om resandet på Kringen är emellertid mycket osäker. Beträffande indirekta effekter konstateras det i rapporten att sådana sannolikt existerar och också ofta används som argument för olika projekt. Att utnyttja icke-kvantifierbar information har ett visst stöd i de riktlinjer som ska användas vid planering av infrastrukturprojekt, samtidigt som ambitionen är att så långt som möjligt utveckla metoder för att fånga effekter kvantitativt. Slutligen konstateras att det i allmänhet förefaller vara svårt att få samhällsekonomisk lönsamhet i spårbunden urban kollektivtrafik, vilket eventuellt kan bero på att den använda kalkylmetoden är i behov av utveckling eller förfining.