I rapporten diskuteras förutsättningarna för, uppläggningen av och problemen med dagens arbete med att planera nya vägar och järnvägar. Fyra problemkomplex identifieras. (1) Spelreglerna inom sektorn är sådana att särintressen har starka skäl att argumentera för önskemål som stundtals kan stå i konflikt med samhällsintresset. (2) Planeringsprocessen fungerar inte på avsett sätt, exempelvis genom att det underlag som tas fram i ringa utsträckning används för att motivera de prioriteringar som görs. (3) Delvis som en följd av dessa problem genomförs idag investeringar med tveksam legitimitet; man överinvesterar i vägar och järnvägar samtidigt som viktiga problem inte hanteras. (4) Slutligen menar vi att man inte i tillräcklig utsträckning klargör vilken roll som investeringar i, och drift och underhåll av infrastruktur har i förhållande till andra styrmedel som lagar och förordningar, organisatoriska förändringar och skatter och avgifter. I synnerhet är så fallet när man vill komma åt konsekvenser av den ökade trafiken, ett område där infrastrukturåtgärder ofta är ett svagt styrmedel. Tre tankar kring institutionella förändringar formuleras.(a) För det första menar vi att man bör undersöka möjligheterna att öka kommunernas finansieringsansvar för investeringar som uppenbarligen har sin primära legitimitet i trafik inom kommunen. (b) För det andra bör planeringsprocessen reformeras. En del av detta kan vara att låta Trafikutskottet få en utökad roll i inriktningsplaneringen. (c) Och för det tredje bör man undersöka möjligheterna att säkerställa mera regelbundna uppföljningar och granskningar av sektorns verksamhet, exempelvis genom att tillskapa en oberoende granskningsmyndighet enligt samma mönster som inom arbetsmarknads-, bostads- och utbildningspolitikens område.