1995 började Stockholms Trafiksäkerhetsförening med årliga studier av cykelhjälmsanvändningen i Stockholms stad. NTF Stockholms län tog över studien år 2000. Syftet med studierna är att undersöka hur användningen av cykelhjälm förändras över åren. Avsikten med studierna är alltså inte i första hand att skatta nivån på hjälmanvändningen vid en viss tidpunkt. 1999 utvecklades mätningarna, vilket innebar vissa förändringar jämfört med tidigare år. Antalet mätplatser utökades från tidigare 16 till 37 platser. Utökningen gjordes främst i Stockholms ytterstad, men även i innerstaden. Studien år 2002 är den åttonde i ordningen och är gjord under senare delen av maj, innan skolorna stänger för sommarlov. Totalt omfattar studien 4 432 vuxna cyklister vilket är 400 fler än förra året. Av dessa använde 36 % cykelhjälm. Detta är endast en liten ökning jämfört med 2001 då 35 % av cyklisterna använde hjälm. I innerstaden noterades 3 541 vuxna cyklister. Av dessa använde 40 % cykelhjälm, den högsta andel som noterats under mätserien, dessutom en ökning med 1 % jämfört med förra året. Användningen var något högre för män än för kvinnor. Vid studien 1995 använde 15 % av studerade cyklister cykelhjälm. 1999 låg användningsfrekvensen på en nivå där knappt en tredjedel av cyklisterna använde cykelhjälm. I Stockholms ytterstad noterades 891 vuxna cyklister. Av dessa använde 23 % cykelhjälm, en liten minskning från 2001. Användningen är lägre än i innerstaden, oroande är att användningen minskar för tredje året i rad från 28 % 2000, till 23 % år 2002. Det var en skillnad mellan män (22 %) och kvinnor (25 %). I studien 2002 noterades även barn och ungdomar i ålder 6-15 år vid mätplatserna. Totalt noterades 373 barn och ungdomar. Detta är ett mycket litet antal, varför studien endast kan ses som ett stickprov. Av dessa använde färre än hälften cykelhjälm, en minskning från förra året till 44 %. Flickorna använde hjälm i högre utsträckning än pojkarna. Den yngre åldersgruppen 6-12 år hade högre användningsfrekvens än den äldre 13-15 år.