1995 började Stockholms Trafiksäkerhetsförening med årliga studier av cykelhjälmsanvändningen i Stockholms stad. NTF Stockholms län tog över studien år 2000. Syftet med studierna är att undersöka hur användningen av cykelhjälm förändras över åren. Avsikten med studierna är alltså inte i första hand att skatta nivån på hjälmanvändningen vid en viss tidpunkt. 1999 utvecklades mätningarna, vilket innebar vissa förändringar jämfört med tidigare år. Antalet mätplatser utökades från tidigare 16 till 37 platser. Utökningen gjordes främst i Stockholms ytterstad, men även i innerstaden. Studien år 2001 är den sjunde i ordningen och är gjord senare delen av maj, innan skolorna stänger för sommarlov. Totalt omfattar studien 4032 vuxna cyklister och av dessa använde 35% cykelhjälm. Detta är en liten ökning jämfört med 2000 då 32% av cyklisterna använde hjälm. I innerstaden noterades knappt 3 000 vuxna cyklister. Av dessa använde 39% cykelhjälm, vilket är den högsta andel som noterats under mätserien. Användningen var högre för kvinnor än män. Vid studien 1995 använde 15% av studerade cyklister cykelhjälm. 1999 låg användningsfrekvensen på en nivå där knappt en tredjedel av cyklisterna använde cykelhjälm. I Stockholms ytterstad noterades cirka 1184 vuxna cyklister. Av dessa använde 25 % cykelhjälm, en liten minskning från 2000. Användningen är lägre än i innerstaden, oroande är att användningen minskar från 28 % till 21 % år 2000. Det var skillnad mellan män (29%) och kvinnor (21%). I ytterstaden ökade (totalt) hjälmanvändningen 2000 medan en minskning skedde 2001. I studien 2001 noterades även barn och ungdomar i ålder 6-15 vid mätplatserna. Totalt noterades 220 barn och ungdomar. Detta är ett mycket litet antal, varför studien endast kan ses som ett stickprov. Av de 220 barn och ungdomar som noterades använde lite fler än hälften cykelhjälm. Flickorna använde hjälm i högre utsträckning än pojkarna. Den yngre åldersgruppen 6-12 år hade högre användningsfrekvens än den äldre 13-15 år.