En metod för studium av fotgängares upptäckbarhet vid övergångsställen i mörker på gator med stationär belysning har testats. Metoden innebär att från svart/vita foton gör försökspersoner jämförande bedömningar av upptäckbarheten vid ett antal par av övergångsställen. Från dessa observationer beräknas oddset för att ett övergångsställe bedöms ge bättre upptäckbarhet än ett annat. Datainsamlingsmetoden visade sig fungera tillfredsställande men bör modifieras något. Bland annat ska bakgrundsvariabler som beskriver vägytans ljushet mätas fysikaliskt, t.ex. belysningsstyrkan mot vägytan och ytans reflexionsegenskaper. Analysmetoden fungerar, även om den kan anses vara något ovanlig och komplicerad. Traditionella metoder, såsom variansanalys och liknande, kan inte användas på grund av att observationerna inte är oberoende. I stället måste data analyseras med en s.k. logoddsmetod. Resultaten från denna metodstudie visar att inte endast beläggningsytans luminans är avgörande för upptäckbarheten, utan även övergångsställets utformning. Således visade det sig att en insnävning av övergångsstället, så att fotgängaren väntar i förarens siktlinje, ger goda möjligheter för upptäckt. Även ett övergångsställe på gata med ljus gatsten, men utan insnävning, innebar god upptäckt av fotgängaren. Ett ytterligare resultat är att separatbelysning av övergångsstället fungerar dåligt om fotgängaren passerar bakom övergångsstället.