Man kan konstatera att det finns ett flertal olika konstruktionslösningar när det gäller spårvägsspår vilket indikerar att det inte är självklart hur spårvägsspår skall utformas. Trots att spårvägsspår har funnits under lång tid har det inte vuxit fram något internationellt accepterat standardutförande på motsvarande sätt som det finns för konventionella järnvägsspår. Tekniken för spårvägsspår grundar sig i hög grad av de specifika förutsättningar och lokala traditioner som gäller för den aktuella staden. Kostnaden för ett spårvägssystem redovisas ofta i litteraturen som totalsumman för fordon och infrastruktur och det är inte alltid möjligt att separera dessa kostnadsposter. Detta i kombination med det stora antalet varianter på spårvägsspår gör det svårt att få en exakt bild av kostnaden för spårvägens infrastruktur. En allmän uppfattning är dock att infrastrukturen står för ca 75 % och fordonen för ca 25 % av den totala investeringskostnaden. Det ökade intresset för spårvägssystem i allmänhet har dock även medfört ett ökat intresse för att utveckla enhetligare spårkonstruktioner i syfte att reducera investeringskostnaden och kostnaden för framtida underhåll. Spårvägstrafik har förekommit under lång tid men någon forskning om spårvägens infrastruktur har inte bedrivits i någon större omfattning i motsats till vad som skett inom järnvägsområdet. Även om det finns likheter mellan spårvägens och järnvägens infrastruktur är inte järnvägstekniken direkt överförbar till spårvägstekniken. Spårvägen är i flera avseende annorlunda, har andra typer av problem och dessa problem måste lösas på annat sätt än vad som görs inom järnvägsområdet. För att kunna möta framtida kunskapsbehov när det gäller spårvägens infrastruktur är det därför angeläget att en ökad forskningsverksamhet inom detta område initieras.