Det totala antalet partiklar på perrongen vid Mariatorgets tunnelbanestation var under dagtid vardagar 4000-5000 cm-3 vilket var 5-10 gånger lägre än antalet partiklar per cm3 i gatumiljö under motsvarande period. Till skillnad från partikelmassan domineras antalet partiklar av dem som har en diameter mindre än 120 nm. Dessa partiklar kommer endast till liten del från tunnelbanetågen. Dessa bidrar dessutom inte till halterna av PM10 (massan av partiklar mindre än 10 µm) och PM2.5 (massan av partiklar mindre än 2.5µm). Mycken liten samvariation fanns mellan antalet ultrafina partiklar (<120nm) och halterna av PM10 och PM2.5, vilket också visar att de ultrafina partiklarna och de grova partiklarna härstammade från olika källor. Däremot uppmättes mycket god samvariation mellan PM10-halterna och antalet partiklar i intervallet mellan 0,42 µm och 10 µm. Varken de allra minsta partiklarna eller de större påverkas av väderförhållanden eller partikelhalterna i utomhusluften. Jämfört med dagtid uppmättes höga partikelantalskoncentrationer nattetid under vardagar. Dessa partiklar kommer troligen från de dieseldrivna tåg som används för servicearbeten. Dessa partiklar var små (<120nm) och bidrog inte till PM10-halterna. Dessa partiklar ventileras snabbt ut ur tunnelbanan och påverkar inte den allmänna befolkningsexponeringen, som sker främst under dagtid. Om man ser till storleksfördelningen av partiklarnas massa under dagtid så dominerades den av partiklar med en diameter som är större än 1 µm. Partiklar med en diameter mellan 1 µm till 2.5 µm stod för 50-60 % av den totala uppmätta PM10 massan. När tågtrafiken avstannat försvinner det mesta av partiklarna som är större än 1 µm och den totala PM10-halten domineras istället av partiklar som är mindre än 1 µm. Tågtrafiken ger alltså upphov främst till stora partiklar (större än 1 µm i diameter). Medelkoncentrationerna av PM10 och PM2.5 som uppmättes på tunnelbaneperrongen under dagtid vardagar var 370 µg/m3 för PM10 och 260 µg/m3för PM2.5. Detta var 10 – 20 gånger högre än i gatumiljön på hårt trafikerade gator i Stockholms innerstad. Vid jämförelse med motsvarande mätning under 2001 var PM10-halterna nu i genomsnitt 100 µg/m3 lägre samtidigt som halterna av PM2.5 var oförändrade. Detta skulle kunna bero på att nya tågvagnar introducerats, men det kan också finnas andra orsaker. Om man ser till antalet partiklar mindre än 0.5 µm så innebär en vistelse i tunnelbanan en betydligt mindre exponering än längs hårt trafikerade gator. Däremot innebär en vistelse i tunnelbanan en risk att utsättas för väsentligt förhöjd exponering för grova partiklar (>1 µm). Det är ganska väl dokumenterat att hälsopåverkan av partikelexponering är beroende på både partikelstorleken och den kemiska sammansättningen. I båda dessa avseenden skiljer sig tunnelbaneluften från luften i gatumiljön. Det är därför mycket troligt att hälsopåverkan av partikelexponering i tunnelbanan skiljer sig från den i gatumiljö.