Från 2000-05-01 har enligt TF 1998:1276, 3 kap. 61 § en förare väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på ett obevakat övergångsställe. Motivet till bestämmelsen var primärt att förbättra framkomligheten för de gående men också att få samma regler vid övergångsställen som i flera andra länder. I en rapport från VTI (Thulin och Obrenovic 2001) framkom att framkomligheten förbättrats efter regeländringen. Kunskap fanns dock om att bestämmelsen skulle kunna innebära en ökad olycksrisk. Detta har man försökt att motverka, dels genom att ta bort övergångsställen som använts lite, dels genom att i ökad grad hastighetssäkra de övergångsställen som ska vara kvar. Trafiksäkerhetseffekten ska utredas av VTI genom ett FoU-projekt som ska slutredovisas 2005. Behov finns dock att redovisa några resultat redan nu. I denna PM har antalet dödade och skadade gående på övergångsställen under 2001-2002 jämförts med motsvarande antal under 1995-1999. Man kan konstatera att antalet dödade i stort sett är oförändrat medan antalet skadade ökat. Antalet gående som dödats på övergångsställen har varierat mellan 10 och 16 under 1995-2002. Antalet som skadats svårt på övergångsställen uppgick till ca 120 per år åren 2001-2002. Det är 12 procent fler än genomsnittet 1995-1999. Ökningen har skett på obevakade övergångsställen och där det varit okänt om trafiksignal funnits medan antalet minskade på bevakade övergångsställen. Även om ökningen inte är statistiskt säkerställd, kan det inte uteslutas att den bakomliggande risken ökat. I vart fall har risken inte minskat. Har risken att korsa gator på andra platser än på övergångsställen inte ökat så betyder det att det fortfarande är högre risk att korsa gatan på ett övergångsställe än på andra platser.