Brister i asfaltlagers beständighet kan antas orsaka stora kostnader för samhället. För att förbättra beständigheten på asfaltbeläggningar har vattenkänsligheten undersökts på bitumenbundet bärlager. Av speciell betydelse för bärlager är dess förmåga att motstå utmattning. Samband mellan töjningsnivån i underkant av bärlagret och förmågan att motstå utmattning är av vikt vid dimensionering av bitumenbundna lager. Hur vatten påverkar dessa samband är därför av stor betydelse för att kunna göra en lägesspecifik dimensionering eftersom olika vägkonstruktioner i olika klimat utsätts för mer eller mindre vatten. Två bärlagerbeläggningar, AG16, undersöktes med en speciell försöksuppställning i VTI:s wheeltracking-utrustning, med syftet att studera sprickinitiering och sprickpropagering i konstruktionerna under torra respektive våta förhållanden. De två beläggningarnas styvhetsmoduler och hur dessa påverkades av s.k. vinterkonditionering studerades parallellt med utmattningsprovningen. Sambandet mellan töjningsnivån i utmattningsförsöken och antalet belastningar till sprickinitiering var likvärdigt för de två bärlagren samt relativt oberoende av om bärlagren testades under torra eller våta förhållanden. Likaså var sprickpropageringen, dvs. antalet belastningar mellan det att en spricka bildats i underkanten i beläggningen och till dess sprickan är genomgående, likvärdiga för de två beläggningarna under torra förhållanden. Undersökningarna visar däremot att sprickpropageringen gick markant snabbare för ett av materialen vid närvaro av vatten. Detta material uppvisade också större sänkning av styvhetsmodulen vid vinterkonditionering.