För att studera trafikens poleringseffekt på vägbanan har under sommarhalvåret 2004 ett antal asfaltbeläggningar följts upp med avseende på friktion. Kontinuerliga mätningar har gjorts sedan 1997 på ett antal kontrollsträckor i Stockholmsområdet. Det handlar om högtrafikerade vägar med slitlager av skelettasfalt (ABS16) innehållande porfyr, kvartsit, slagg eller blandmaterial av porfyr och kvartsit eller porfyr och ortens material. Mätningarna följer Vägverkets metodbeskrivning för bestämning av friktion på belagd vägyta och avser våtfriktionen vid barmarksförhållanden. Vid mätningarna har VTI:s friktionsmätbil typ "SAAB Friction Tester" använts. Mätningarna visar att vägbanans friktion förändras under sommarhalvåret. Mest känslig för poleringen är porfyrbeläggningarna som främst under slutet av sommaren och tidiga hösten kan få låga friktionsvärden. De lägsta värdena har uppmätts på de mest trafikintensiva sträckorna där trafiken ofta byter körfält, bromsar, accelererar och där köbildning är vanlig. Beläggningarna med kvartsit eller slagg uppvisade högre friktion än de med porfyr. I jämförelse med porfyr minskade friktionen även för sträckorna med slagg och kvartsit under sommarhalvåret men hamnade inte på lika låga värden. Friktionen låg under sommarhalvåret 2004 något lägre än 2003 men högre än åren 2002 och 2001. Längden på dubbsäsongen under våren och antalet regndagar under sommaren är faktorer som, förutom trafiken, vägens utformning och asfaltbeläggningens sammansättning, påverkar poleringseffekten av vägbanan. Friktionen kan också variera mellan olika körfält på samma väg på grund av skillnader i andel tung trafik och antal fordon.