Syftet med föreliggande projekt var att beskriva slitagepartiklar från dubbdäcksslitage av vägbana och att studera deras inflammatoriska effekt i mänskliga luftvägsceller. VTI:s provvägsmaskin har använts för att bilda ”rena” slitagepartiklar från två olika beläggningar; en asfaltsbetong (ABT) och en skelettasfalt (ABS) med granit respektive kvartsit som huvudsakligt stenmaterial. Projektet byggdes under projekttiden även på med partikelstudier där odubbade vinterdäck (så kallade friktionsdäck) och två olika typer av vintersand (friktionsmaterial) användes. Dels provades tvättat stenkross, dels otvättad natursand i kombination med såväl dubb- som friktionsdäck. Merparten av dessa delar av projektet redovisas i VTI rapport 520. Resultaten visar att dubbdäcksslitage av beläggning bildar ca 40–50 gånger mer PM10 än friktionsdäck, men visar också på stor skillnad mellan de två beläggningarna. ABT-beläggningen med granit orsakar flera gånger högre halter i experimenten. Storleksfördelningen för PM10 har ett maximum vid ca 3–4 ?m och mer än 95 % av massan är grövre än 1 ?m. PM10 domineras totalt av nybildat stenmaterial. Vid försöken upptäcktes även en fraktion mycket små partiklar, med en antalstopp runt några tiotals nanometer. Nanopartiklarnas ursprung är okänt, men då fördelningen av dessa förändrades då dubbdäck byttes till friktionsdäck, kan däcken antas vara källan. I cellstudierna jämfördes slitagepartiklarnas inflammatoriska förmåga med PM10 insamlat vid Hornsgatan i Stockholm och PM10 från en tunnelbanestation i Stockholm. Sent i projektet kunde även dieselpartiklar tillgängliggöras. Resultaten från cellstudierna tyder på att PM10 från ABT-beläggningen är minst lika inflammatorisk som dieselpartiklar och mer inflammatorisk än partiklar från tunnelbanan. Partiklarna från Hornsgatan var generellt mest inflammatoriska, men PM10 från ABT var ofta i paritet, trots att PM10 från Hornsgatan innehöll endotoxin som ger en extra effekt i den typ av cellförsök som använts i denna studie. PM10 från ABS-beläggningen var genomgående mindre inflammatorisk än PM10 från ABTbeläggningen.

The aims of this project have been to describe PM10 from studded tyre wear and to study their inflammatory effects in human airway cells. The VTI circular road simulator has been used to generate "clean" wear particles from two different pavements; asphalt concrete (ABT) and stone mastic asphalt (ABS), with granite respectively quartzite as the main stone materials. The advantage of using the road simulator is that the contribution from other sources can be minimised. During the project time, the project was expanded also to study particle generation by non-studded winter tyres (friction tyres) and two kinds of winter sanding agents, namely washed crushed stone and unwashed natural sand in combination with both studded and friction tyres. Most of these parts of the project are presented in VTI report 520. The results show that pavement wear by studded tyres generates about 40-50 times as much PM10 as that by friction tyres, but also that the ABT pavement generates several times more PM10 than the ABS pavement. The size distribution within PM10 has a maximum around 3-4 ?m and more than 95 % of the mass is larger than 1 ?m. PM10 is totally dominated by fresh stone material. A fraction of very small particles, with a number concentration peak at around 30-40 nm, was also discovered. Their origin is unknown, but since the number distribution shifted depending on which tyre type was used, a possible origin is the tyres. In the cell studies the inflammation potential of the wear particles was compared with PM10 from Hornsgatan in Stockholm and PM10 from a Stockholm subway station. Later on in the project, diesel particles were made available for comparison. The cell study results show that PM10 from the ABT pavement is at least as inflammatory as diesel particles and more inflammatory than PM10 from the subway. The PM10 from Hornsgatan generally had the highest potential, but PM10 from the ABT pavement was often in parity. This despite the fact that the Hornsgatan PM10 were the only particle sample where endotoxin could be detected. Endotoxin causes an additive effect in studies of inflammation potential. PM10 from the ABS pavement generally had a lower potential than PM10 from the ABT pavement.