Staten och kommuner använder sig av arkitekturprogram, gestaltningsprogram, kvalitetsprogram och stadsmiljöprogram som hjälpmedel i planeringsprocessen. Den här artikeln söker skapa klarhet i användningsområdet och belysa skillnader i innehållet för begreppen: arkitekturprogram, designmanual, designprogram, gestaltningsprogram, gestaltningsprinciper, kvalitetsprogram och stadsmiljöprogram. De källor som jag valt för mina studier är litteraturstudier, databassökningar, internetsökningar och intervjuer. Som en del i min metod ingår även begreppsanalys. De exempel på program som jag sedan valt att skriva vidare om i min artikel har jag följt upp via samtal med ansvarig arkitekt. Gestaltningsprogrammen valde jag i likhet med Patton utifrån hans kriterier för fallstudier där "intensity sampling" var ett av mina huvudkriterier. Exemplen var informationsrika fall men inte på något sätt extrema. Avgränsningen gjordes till att omfatta svenska exempel mellan åren 1999-2005, urvalet gjordes för att informationen skulle vara aktuell för utvalda intervjupersoner. De olika beställarna/byggherrarnas användande av programmen skiljer sig åt. Det saknas gemensamma definitioner för programmens innehåll. Därför uppstår det lätt missförstånd vid beställning av programmen. Studien visade att främst fyra typer av program förekom hos stat och kommun. Dessa var, arkitekturprogram, gestaltningsprogram, kvalitetsprogram och stadsmiljöprogram. Studien visade också på skillnader i vad programmen beskrev: plats/process, övergripande policyfrågor/projektnivå, färdigt dokument/ levande dokument, principlösningar/detaljlösningar. Dessa skillnader hos programmen borde ligga till grund för ett tydligare och enhetligare språkbruk bland byggherrar och kommunala stadsbyggnadskontor.