Welcome to the National Transport Library Catalogue

Normal view MARC view

Nytt mått på tvärfall : ger bättre säkerhet och hälsa för yrkesförare Granlund, Johan

By: Publication details: Borlänge Vägverket Konsult, 2006Description: 48 sSubject(s): Online resources: Abstract: Dåligt väggrepp är en vanlig olycksorsak, i synnerhet vintertid. En förutsättning för bra väg-grepp är att vägens yta lutar i sidled; tvärfallets uppgifter är att avleda regn- och smältvatten, samt att minska sidkrafter genom skevning av kurvor (dosering/bankning). Å andra sidan kan felaktiga tvärfall orsaka problem, så som ökade sidkrafter och glidning. För stora tvärfall gör också att förarens rygg, nacke och axlar snedbelastas. Om tvärfallen varierar kraftigt längs vägen, uppstår krängande rörelser, framförallt i höga/tunga fordon. Krängningar medför oscillerande sidkrafter som ryggen är dåligt rustad för att klara av. Vägskadorna försämrar alltså färdkvalitet, säkerhet och hälsa för buss- och lastbilsförare. Vägverkets hittillsvarande mått på tvärfall anger medellutningen över hela körfältets bredd, redovisat som medelvärde över 20 m väglängd. Detta stämmer ibland dåligt med sidolutningen hos höga/tunga fordon i landsvägs-fart, vilken styrs av lutningen mellan hjulspåren. Den "glesa" rapporteringen (20 m) ger mer allvarliga mätfel; tunga fordon kränger ofta från sida till sida flera gånger inom en så lång sträcka. Genom Arbetsmiljölagens 3 kap 14 § har väghållaren ett ansvar för att vägbeläggningars tvärfall projekteras på sådant sätt att obehagliga och farliga krängningar inte uppstår i höga/tunga fordon. Vägverket startade därför 2005 ett projekt med målet att utarbeta ett nytt mått på tvärfall, med syfte att kunna styra upp beläggningsverksamheten på sådant sätt att Arbetsmiljölagens intentioner om en trygg arbetsmiljö för yrkesförare kan uppfyllas. Det föreslagna "nya" måttet Spårbottentvärfall baseras på lutningen mellan vägytan under vänster respektive höger lastbilshjul (3-4 dm breda hjul med ca 2 m spårvidd mellan kontaktytorna). Resultaten redovisas med tillräckligt kort steglängd för att fånga upp de ojämnheter som orsakar krängning i tunga fordon. Spårbottentvärfall och dess oönskade variation kan mätas med de RST® respektive ProfilografTM lasermätbilar som idag är godkända av Vägverket. Avsikten är att det föreslagna måttet ska inarbetas i Vägverkets allmänna tekniska beskrivning för vägkonstruktioner med tillhörande metodbeskrivningar.
Item type: Reports, conferences, monographs
No physical items for this record

Dåligt väggrepp är en vanlig olycksorsak, i synnerhet vintertid. En förutsättning för bra väg-grepp är att vägens yta lutar i sidled; tvärfallets uppgifter är att avleda regn- och smältvatten, samt att minska sidkrafter genom skevning av kurvor (dosering/bankning). Å andra sidan kan felaktiga tvärfall orsaka problem, så som ökade sidkrafter och glidning. För stora tvärfall gör också att förarens rygg, nacke och axlar snedbelastas. Om tvärfallen varierar kraftigt längs vägen, uppstår krängande rörelser, framförallt i höga/tunga fordon. Krängningar medför oscillerande sidkrafter som ryggen är dåligt rustad för att klara av. Vägskadorna försämrar alltså färdkvalitet, säkerhet och hälsa för buss- och lastbilsförare. Vägverkets hittillsvarande mått på tvärfall anger medellutningen över hela körfältets bredd, redovisat som medelvärde över 20 m väglängd. Detta stämmer ibland dåligt med sidolutningen hos höga/tunga fordon i landsvägs-fart, vilken styrs av lutningen mellan hjulspåren. Den "glesa" rapporteringen (20 m) ger mer allvarliga mätfel; tunga fordon kränger ofta från sida till sida flera gånger inom en så lång sträcka. Genom Arbetsmiljölagens 3 kap 14 § har väghållaren ett ansvar för att vägbeläggningars tvärfall projekteras på sådant sätt att obehagliga och farliga krängningar inte uppstår i höga/tunga fordon. Vägverket startade därför 2005 ett projekt med målet att utarbeta ett nytt mått på tvärfall, med syfte att kunna styra upp beläggningsverksamheten på sådant sätt att Arbetsmiljölagens intentioner om en trygg arbetsmiljö för yrkesförare kan uppfyllas. Det föreslagna "nya" måttet Spårbottentvärfall baseras på lutningen mellan vägytan under vänster respektive höger lastbilshjul (3-4 dm breda hjul med ca 2 m spårvidd mellan kontaktytorna). Resultaten redovisas med tillräckligt kort steglängd för att fånga upp de ojämnheter som orsakar krängning i tunga fordon. Spårbottentvärfall och dess oönskade variation kan mätas med de RST® respektive ProfilografTM lasermätbilar som idag är godkända av Vägverket. Avsikten är att det föreslagna måttet ska inarbetas i Vägverkets allmänna tekniska beskrivning för vägkonstruktioner med tillhörande metodbeskrivningar.