I denna intervjustudie deltog elva personer som hade kört bil med alkohol i kroppen. Samtliga var dömda och istället för ett fängelsestraff hade de dömts att genomgå behandling. Djupintervjuer genomfördes efter en fastställd intervjuguide med utrymme för spontana kommentarer. Intervjuerna behandlade två olika områden, den första rörde deras inställning till alkohol och bilkörning rent generellt och den andra de intervjuades syn på alkolås. Resultaten från del 1 visade att de flesta hade kört alkoholpåverkad vid ett flertal tillfällen, men endast två personer hade tidigare blivit fällda. Skälet till att de vid det senast tillfället kört påverkade kunde delas in i tre grupper: en extraordinär situation, ren slentrian och dagen efter då man trodde att alkoholen gått ur kroppen. De flesta upplevde inte att de var märkbart påverkade och rent generellt upplevdes risken att råka ut för en bilolycka som väldigt liten. Majoriteten ansåg inte att alkoholen gjorde dem till sämre förare. Händelsen påverkade självbilden i olika grad och för en del var skuldkänslorna svåra att leva med. De som kände minst skam var de som kunde överföra ansvaret till situationen, det vill säga de hade inte någon kontroll över det som hänt eller att de inte kunde ha handlat på annat sätt. Den subjektiva normen diskuterades också och många trodde att de närmaste skulle misstycka. Trots det var de få som upplevde att andra dömde dem. Deltagarna i studien genomgick ett behandlingsprogram och alla var överens om att straffet i sig, det vill säga att förlora körkortet, inte hade räckt utan att de även behövde det stöd och den hjälp som behandlingen kunde erbjuda. Del 2 av studien behandlade deras syn på alkolås. Rent allmänt var man positiv till alkolås, men med vissa förbehåll beroende på hur länge det skulle vara inmonterat och kostnaden. Alla respondenter uppgav att det var dyrt att både skaffa och inneha alkolås. Flera respondenter hade avstått och ansåg att det endast var förunnat personer med rätt ekonomiska förutsättningar. Några av dem som deltog i studien ansåg att alkolås bör sättas in i alla bilar. Olika anledningar angavs men den främsta handlade om de problem som kunde uppstå om alkolås inte installerades i alla bilar. Detta skulle innebära att dessa förare då skulle känna sig utpekade då andra upptäckte att de hade ett alkolås i sin bil. Alkolåset som respondenterna i studien använde var ett lås som tillverkats i Kanada under 1980-talet och det var därför inte förvånande att det ansågs som mycket krångligt, opålitligt och iögonfallande. Beträffande riskerna med alkolås var det flera respondenter som ansåg att blåsa under resan var förenat med en stor trafiksäkerhetsrisk. Deltagarna poängterade även att alkolås och behandlingsprogram är två separata åtgärder och efterlyste en bättre samverkan. Några påpekade vikten av behandling och menade att enbart alkolås inte hade samma positiva effekt som alkolås och behandling.

In this interview study, eleven persons participated who had driven under the impairment of alcohol. All had been convicted, but instead of a prison term and as a condition of probation they had been sentenced to undergo a treatment program for drink drivers. In-depth interviews were carried out according to a fixed interview guide with opportunities for spontaneous comments. The interviews dealt with two different areas. The first concerned the respondents' attitude towards alcohol and driving from a general point of view and the second concerned their views on so-called "alcolocks".