Hundratals studier över världen har uppmärksammat att exponering för luftföroreningspartiklar i omgivningsluften leder till en rad olika hälsoeffekter. Dessa spänner från milda effekter som övergående slemhinnesymtom, via försämring av astmatiker och andra lungsjuka, till uppkomst av hjärtinfarkter, slaganfall och förtida dödsfall. Även uppkomst av kroniska lungsjukdomar och effekter på barn har visats. Lungorna tillväxer sämre hos barn som växer upp i områden med höga halter luftföroreningar och närhet till stark trafik, och det förekommer även en ökad spädbarnsdöd. Inom EU:s luftvårdsstrategi Clean Air for Europe (CAFE) har det beräknats att 350 000 förtida dödsfall per år sker i Europa. I en motsvarande svensk studie beräknar det årliga antalet förtida dödsfall på grund av långdistanstransporterade partiklar till cirka 3500 personer. Partiklar genererade i trafiken har uppskattats leda till cirka 1800 dödsfall per år. Detta innebär att många fler svenskar dör till följd av trafikens föroreningar än i trafikolyckor. Hittills har det varit svårt att bedöma hur partiklar med olika ursprung i trafikmiljön leder till hälsoeffekter på grund av att man i huvudsak endast haft enkla masskoncentrationsmätningar. Det har dock indikerats att effekterna tycks skilja sig bland annat mellan fina avgaspartiklar och grövre vägdamm.Syftet med denna översikt är därför att beskriva dagens kunskapsläge beträffande olika slags partiklar från vägtrafik, särskilt deras fysikaliska och kemiska egenskaper och betydelse ur hälsorisksynpunkt.