På tvåfältsvägar har man hittills, av kostnadsskäl, nästan uteslutande använt intermittenta kantmarkeringar. I dag anger emellertid Vägars och Gators Utformning, VGU, att man på dessa vägar, som alternativ till intermittent, 0,15 m bred linje, kan lägga en heldragen linje med bredden 0,10 m. Frågan är vilken typ av kantmarkering som är att föredra, dels från kostnadssynpunkt, dels med tanke på trafikanternas behov. Det skulle kunna vara så att en heldragen kantlinje har bättre hållbarhet än en intermittent och därmed får lägre livscykelkostnad, LCC. Vidare skulle det kunna vara så att en heldragen kantmarkering har bättre synbarhet i mörker, vilket borde innebära förbättrad trafiksäkerhet om inte den förbättrade synbarheten tas ut i högre hastighet. För att jämföra funktionen hos intermittenta och heldragna kantmarkeringar lades två provsträckor, en på en 6-meters och en på en 9-meters tvåfältsväg. På vardera vägen lades kantlinjerna intermittenta på ungefär halva sträckan och heldragna på den andra halvan. På den förstnämnda applicerades sprayplast, medan termoplastmassa användes på den andra, mer trafikerade, vägen. Det primära syftet var att undersöka torra vägmarkeringars retroreflexion och synbarhet i mörker under en tvåårsperiod. Ytterligare ett syfte var att studera funktionen under vintern, för att få en uppfattning om lämplig nivå på ett kommande kravvärde gällande vinterperioden. Slutligen jämfördes personbilsförares spontant valda hastighet på sträckor med de två typerna av kantmarkering.

Generally, so far, broken edge lines have been used on Swedish two-lane roads. However, today the regulations say that on these roads, the edge lines can be broken with the width of 0.15 m or continuous with the width of 0.10 m. The question is which design of edge line is to prefer: the broken or the continuous edge line? It might be that the continuous edge line has better durability than the broken line, and thereby lower life-cycle cost, LCC. Furthermore, the continuous line might have better visibility during its life-time, which in turn may lead to increased traffic safety, if better visibility does not also mean higher speed. With the aim to compare the performance of broken and continuous edge lines, two test roads - one with the width of 9 m and one with the width of 6 m - were used for a field trial. On each road, broken edge lines were applied at approximately half the distance of the road and continuous lines at the other half. On the narrow road, a spray plastic road marking material was used, while a thermoplastic material was used on the 9-metre road. The primary aim was to investigate the retroreflectivity and visibility of dry road markings during a period of two years. Another aim was to study the performance in winter-time, in order to get a basis for a revision of the Swedish regulations. Finally, the speed of free vehicles (not influenced by other vehicles) was measured and compared, using the two types of edge line. Alternative URL: http://fudinfo.trafikverket.se/fudinfoexternwebb/Publikationer/Publikationer_001101_001200/Publikation_001113/J%c3%a4mf%c3%b6relse%20mellan%20intermittenta%20och%20heldragna%20kantlinjers%20funktion%20p%c3%a5%20tv%c3%a5f%c3%a4ltsv%c3%a4gar.pdf