Syftet med detta arbete har varit att ta fram kvantitativa samband mellan emissionerna av partiklar per fordonskilometer och andelen dubbdäck. Sambandet skall avse de förhållanden som råder i Stockholmsregionen, längs både innerstadsgator och infartsleder och kunna användas för att uppskatta hur stor andel av personbilarna som kan tillåtas ha dubbdäck utan att miljökvalitetsnormerna överskrids. Eftersom normen för PM10 avser ett högsta tillåtna medelvärde för ett helt kalenderår, respektive att halterna inte får överskrida 50 ?g/m3 under maximalt 35 dygn under ett helt kalenderår, så behövs information om hur dubbdäcksandelen påverkar halterna under ett år med typiska väderförhållanden (inte enskilda år, dygn eller timmar). I rapporten sammanfattas hur olika faktorer påverkar emissionerna. Förutom däckstyp och fordonshastighet beror emissionerna av till exempel vägbanans fuktighet, stenmaterial och stenstorlek i asfalten. Högsta emissionerna uppkommer på senvintern/våren. Då beräknas emissionsfaktorerna uppgå till som mest 1000 mg/fkm vissa månader. Under vintern är emissionerna låga trots att dubbandelen är hög och under sommaren/hösten är emissionsfaktorerna som lägst (50 - 100 mg/fkm). De låga emissionerna på vintern beror på att vägbanorna är frusna och/eller våta vilket gör att partiklarna till stor del binds i vägbanan. På våren, när vägbanorna torkar upp sker hög emission av PM10, dels på grund av fortsatt hög dubbanvändning, dels på grund av uppvirvling av ackumulerat material. I genomsnitt för år 2007 uppskattas emissionsfaktorerna för PM10 till 170, 180 respektive 170 mg/fkm för Hornsgatan, Sveavägen och Norrlandsgatan. Emissionsfaktorn baserad på mätningen på Lilla Essingen intill Essingeleden, är högre än emissionsfaktorerna på innerstadsgatorna till följd av den högre fordonshastigheten. Men skillnaden är inte så stor som man skulle förvänts sig utifrån det hastighetsberoende som påvisats i studierna med provvägsmaskin i laboratorium. En orsak kan vara att emissionerna i innerstaden beror i högre grad på mängden ackumulerat material och att slitaget är högre på de "smutsigare" innerstadsgatorna (den s k sandpapperseffekten). De lägre hastigheterna längs innerstadsgatorna gör att partikulärt material kan ackumuleras i högre utsträckning jämfört med längs motorvägarna där ackumulationen blir försumbar. Mätningarna av PM10 i Södra länken, där fordonshastigheterna är 70-90 km/h, visar att ackumulationen är mycket liten eller obefintlig.