Andelen äldre i transportsystemet ökar ständigt. Bland de äldre är andelen funktionshindrade högre än inom andra grupper i tranportsystemet. En bärande tanke är att transportsystemet ska vara till för alla och att särlösningar så som färdtjänst ska minimeras till förmån för en kollektivtrafik tillgänglig även för personer med funktionshinder. I Sverige finns det mer än en miljon personer med bestående funktionsnedsättningar, många av dem har multipla funktionsnedsättningar. Av dessa hade vid årsskiftet 2000/01 405 000 färdtjänsttillstånd, dvs. ung 4,6 % av Sveriges befolkning. Under år 2000 gjordes 13,6 miljoner färdtjänstresor i Sverige. De allra flesta som reser är pensionärer. Över 80 % är äldre än 65 år. Forskning kring samhällsbetalda resor i kollektivtrafik och färdtjänst pekar på att resenärer skadas i fordonet under resor utan att någon trafikolycka har skett. Istället är det vid av och påstigning som upp till 2/3 av skadeincidenterna sker; alltså inte då fordonet är i rörelse. Skadeincidensen i kollektivtrafik med buss är 2 per 10 000 resenärer och år medan den för färdtjänst är ungefär 3 per 100 000 färdtjänstresor. För att få kännedom om orsaken till dessa fordonsrelaterade skador måste man därför flytta fokus från trafikolycksperspektivet till ett passagerarcentrerat incidentperspektiv. Syftet med projektet var att ur ett incidentperspektiv beskriva fordonsrelaterade skador vid av och påstigning i samband med buss och färdtjänstresor inom kollektivtrafiken samt att identifiera bakomliggande orsaker. Metodiken var såväl kvantitativ som kvalitativ och hade ett tvärvetenskapligt angreppssätt. Projektmetodiken skilde sig delvis från tidigare projekt genom att s.k. triangulering användes, dvs. flera metoder används för att belysa samma frågeställning.