I denna retrospektiva studie har vi undersökt 83 fordonsrelaterade drunkningar i Sverige under åren 1992-2006 i syfte att belysa omfattningen av dessa skadehändelser samt utvärdera krasch- och skademekanismer. Obduktionsprotokoll, patientjournaler, polisutredningar och Vägverkets djupstudier har analyserats. Merparten av de förolyckade personerna hade lindriga till måttliga skador (82 % MAIS-grad _ 2) och hade sannolikt överlevt händelsen om de inte drunknat. Två tredjedelar av händelserna skedde i vatten i direkt anslutning till väg (36 %) eller bro (34 %). Fordonet återfanns oftast (72 %) liggande på taket. Vattensamlingen i vilken drunkningen skedde i var oftast grund (65 % <2 m). En tredjedel (32 %) av de omkomna förarna testades positivt för alkohol, med en genomsnittlig medelkoncentration av 2 promille etanol i blodet. Majoriteten av dödsfallen hade sannolikt kunnat förebyggas med hjälp av fler och bättre designade vägräcken. I denna studie saknades vägräcken helt i nära hälften (46 %) av fallen, i ytterligare 23 % började vägräckena så nära vattensamlingen att fordonet hamnade på fel sida av dem eller att fordonet trots islag i räcket kunde passera över det. För att få större kunskap om hur motorfordon beter sig när de körs ut i vatten krävs väl designade exprementella studier. Ökad kunskap skulle kunna leda till en mer skyddande vägmiljö med bl a optimalt placerade och designade vägräcken, om hur man på bästa sätt tar sig ur ett fordon i vatten och hur en räddningsinsats på bästa sätt bör genomföras.