Inom ramen för denna särskilda tillsynsinsats har samtliga entreprenörer inom kollektivtrafiken i landet ombetts att göra en bedömning av förhållanden i den egna verksamheten med anknytning till risker för våld och hot. För bedömningen har en särskild modell använts. Av de 339 arbetsställen som uppmanats att göra denna bedömning har 270 inkommit med svar. Syftet har bland annat varit att ta fram en landsövergripande och aktuell lägesbild av de förhållanden som råder i kollektivtrafiken och som kan kopplas samman med risker för våld och hot. Det kan konstateras att förare och även annan personal i kollektivtrafiken är en utsatt grupp när det gäller risker för våld och hot i arbetet. Det framgår tydligt av den statistik som finns att tillgå. Statistiken visar också att de geografiska skillnaderna är uppenbara när det gäller denna problematik. Flera av de mindre företagen som bedriver landsortstrafik har i kommentarer till sina svar beskrivit riskerna för våld och hot som mycket begränsade. Många av dessa har av den anledningen ej heller vidtagit förebyggande åtgärder i någon större omfattning och därför också lämnat svar som till stora delar matchar bedömningsmodellens "röda" kolumner. Även om riskbilder varierar stort mellan de olika verksamheterna finns det i så gott som all kollektivtrafik riskkällor att ändå beakta, t ex ensamarbete, hantering av värden och färdbeviskontroller. Att företaget kan uppvisa en fördelaktig statistik är gott men aldrig en garanti för att verksamheten inte kan drabbas. Viktigt att beakta är också den oro arbetstagarna kan känna även om händelser av vålds- och hotkaraktär inte förekommit, eller varit få, i den egna verksamheten. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbetet (SAM) ska arbetsgivaren regelbundet göra riskbedömningar som också ska dokumenteras skriftligen. Av svaren i denna undersökning framgår att detta endast genomförs regelbundet vid en tredjedel av de arbetsställen som svarat. Vid närmare en tredjedel av arbetsställena har sådana riskbedömningar inte genomförts alls. SAM föreskriver också att arbetstagare och skyddsombud ska ges möjlighet att medverka i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Vid de arbetsställen där riskbedömningar utförts så har det vid drygt hälften av arbetsställena genomförts i en direkt och kontinuerlig samverkan med skyddsombud eller arbetstagare. Av svaren framgår också att närmare hälften av trafikföretagen inte har några skriftliga säkerhetsrutiner. Detta gäller i synnerhet de mindre företagen som verkar utanför tätorterna. Hos de flesta av dessa är dock dessa säkerhetsrutiner muntligt förmedlade. Några få har inga säkerhetsrutiner alls.