Skogsbruk är en areell näring som bedrivs över i stort sett hela landet. Varje år utförs åtgärder i flera hundra tusen skogsbestånd i landet. Varje sådan åtgärd ger upphov till transporter av olika slag, både i terräng och på väg. Det handlar om förflyttning av virke, maskiner, plantor och personal som arbetar med avverkning, maskinservice, skogsvård och planering etc. Vägarna intar en särställning i det skogliga transportsystemet som accentueras i takt med att avverkning och transport alltmer kan ses som en integrerad del av industrins produktionsprocess (Arvidsson & Holmgren 1999). Det allmänna vägnätet utgör stommen och den sammanknytande länken mellan industrin och det mera finförgrenade nätet av enskilda vägar längst ut i transportkedjan. På de arealer där skogsbruk ska bedrivas, dvs större delen av den produktiva skogsmarken som inte är skyddad, behövs ett vägnät av viss täthet och standard för att aktuella åtgärder ska kunna utföras effektiv med hänsyn till energiåtgång, kostnad och så att virke och andra skogens nyttigheter kan tillvaratas och utnyttjas på ett bra sätt. Utformningen av vägnätet inklusive det egna skogsbilvägnätet har väsentlig betydelse för såväl ekonomin i skogsbruket och skogsindustrins råvaruförsörjning -betalningsförmåga och konkurrenskraft som för skogsbrukets/-industrins resursförbrukning/-hushållning och övrig miljöpåverkan i vid mening.