Welcome to the National Transport Library Catalogue

Normal view MARC view

Praktiska ansatser för att bestämma koldioxidvärde för infrastrukturinvesteringar Mandell, Svante ; Hansen, Fredrik ; Idar Angelov, Elisabet

By: Contributor(s): Publication details: uo VTI, 2010; Högskolan Dalarna, ; WSP, Description: 4 sSubject(s): Online resources: Abstract: I den Celest-finansierade vti-rapporten "Hantering av klimatvärdering i infrastrukturprojekt" (2010, VTI-rapport 692) diskuterar författarna till föreliggande PM principerna för hur ett CO2-värde ämnat för att användas vid kostnads-/nyttoanalyser av infrastrukturprojekt bör fastställas. Vi argumenterar för att värdet måste följa av de skuggpriser som den nuvarande och (förväntade) framtida klimatpolitiken riktad mot transportsektorn skapar. Anledningen är att man på så sätt möjliggör en konsistent politik och undviker felinvesteringar. Särskilt avråder vi från att basera CO2-värdet på beräkningar av den (globala) samhällsekonomiska marginalkostnaden för CO2-utsläpp. I en perfekt värld kan man visserligen argumentera för att dessa ansatser bör leda till snarlika resultat, men vi är ännu långt ifrån en sådan perfekt värld. Ett uppenbart problem är att den föreslagna ansatsen, även om den är principiellt enkel, inte med enkelhet leder till ett entydigt monetärt värde (vilket är minst lika problematiskt i den alternativa skadekostnadsansatsen). I ovan nämnda VTI-rapport resonerar vi oss fram till en lägre gräns för värdet utifrån rådande utsläppsrättspriset för den handlande sektorn samt en övre gräns baserad på en SIKA-skattning av skuggpriset för att nå det nu övergivna målet för utsläpp inom transportsektorn. Resonemanget leder till ett brett intervall; 0,20 - 2,00 kronor, som avser CO2-värdet i närtid. (Sveriges nuvarande delmål om att utsläppen av växthusgaser i övrigsektorn ska minska med 40 % jämfört med 1990 års nivå kan dock implicera skuggpriser över 2 kr per kg CO2 inom en relativt snar framtid.) Vi anser att det går att objektivt motivera intervallgränserna. Att bestämma vilket värde inom intervallet som bör användas kommer att kräva subjektiva bedömningar, där vi - i egenskap av forskare - inte kan bidra bättre än andra. Samtidigt inser vi problemet. Därför skissar vi i denna mer informella PM på fyra olika ansatser för att bestämma värdet. Samtliga tar sin utgångspunkt i den principiella diskussion som förs i VTI-rapporten.
Item type: Reports, conferences, monographs
No physical items for this record

I den Celest-finansierade vti-rapporten "Hantering av klimatvärdering i infrastrukturprojekt" (2010, VTI-rapport 692) diskuterar författarna till föreliggande PM principerna för hur ett CO2-värde ämnat för att användas vid kostnads-/nyttoanalyser av infrastrukturprojekt bör fastställas. Vi argumenterar för att värdet måste följa av de skuggpriser som den nuvarande och (förväntade) framtida klimatpolitiken riktad mot transportsektorn skapar. Anledningen är att man på så sätt möjliggör en konsistent politik och undviker felinvesteringar. Särskilt avråder vi från att basera CO2-värdet på beräkningar av den (globala) samhällsekonomiska marginalkostnaden för CO2-utsläpp. I en perfekt värld kan man visserligen argumentera för att dessa ansatser bör leda till snarlika resultat, men vi är ännu långt ifrån en sådan perfekt värld. Ett uppenbart problem är att den föreslagna ansatsen, även om den är principiellt enkel, inte med enkelhet leder till ett entydigt monetärt värde (vilket är minst lika problematiskt i den alternativa skadekostnadsansatsen). I ovan nämnda VTI-rapport resonerar vi oss fram till en lägre gräns för värdet utifrån rådande utsläppsrättspriset för den handlande sektorn samt en övre gräns baserad på en SIKA-skattning av skuggpriset för att nå det nu övergivna målet för utsläpp inom transportsektorn. Resonemanget leder till ett brett intervall; 0,20 - 2,00 kronor, som avser CO2-värdet i närtid. (Sveriges nuvarande delmål om att utsläppen av växthusgaser i övrigsektorn ska minska med 40 % jämfört med 1990 års nivå kan dock implicera skuggpriser över 2 kr per kg CO2 inom en relativt snar framtid.) Vi anser att det går att objektivt motivera intervallgränserna. Att bestämma vilket värde inom intervallet som bör användas kommer att kräva subjektiva bedömningar, där vi - i egenskap av forskare - inte kan bidra bättre än andra. Samtidigt inser vi problemet. Därför skissar vi i denna mer informella PM på fyra olika ansatser för att bestämma värdet. Samtliga tar sin utgångspunkt i den principiella diskussion som förs i VTI-rapporten.