De senaste åren har miljön hamnat allt mer i fokus och vi hör och läser dagligen om hur alla utsläpp påverkar klimatet negativt. Det är många som vill göra något åt detta, även EU. EU har därför initierat ett bidragsprogram med fokus på miljövänliga transporter som kallas för Marco Polo. Tanken med Marco Polo är att genom uppstartsbidrag till företag få dessa att satsa på nya transportlösningar bestående av järnväg eller sjöfart. Dessa nya transportlösningar ska därigenom flytta gods från vägtrafiken i Europa, vilket framförallt bidrar till mindre utsläpp, färre olyckor och mindre trängsel i Europa. Hittills har tre av 55 projekt som fått stöd från Marco Polo haft svenskt deltagande. Ytterligare tio svenska företag har sökt men inte fått bidrag. Anledningarna till att inte fler svenska företag ansöker är flera varav de mest framträdande är att Marco Polo upplevs som väldigt byråkratiskt, det är svårt att klara de tröskelvärden som finns vad gäller tonkilometer flyttade från lastbilstransporter och att det innebär en stor risk för många företag att söka vilket har en avskräckande effekt. För att maximera sina chanser till bidrag bör de svenska företagen framförallt tänka på att maximera antalet tonkilometer flyttade från lastbilstransporter och att maximera trovärdigheten i ansökan. För att maximera dessa två är det av yttersta vikt att välja rätt samarbetspartner. Enligt de siffror som EU presenterat för Marco Polos fyra första år har det varit oerhört lyckat och gett en väldigt hög avkastning på de pengar som EU satsat i projektet. Det faktum att bidragen till stor del grundas på hur många tonkilometer som företagen i sina ansökningar uppger att de beräknar flytta från lastbil till mer miljövänliga transportslag gör att det finns incitament att överdriva dessa beräkningar. I denna undersökning framgår även att vissa av de projekt som erhållit bidrag skulle ha genomförts även utan bidrag. De incitament som finns till att överdriva sin ansökan i kombination med att en del projekt skulle ha genomförts ändå och det faktum att utsläppsrätter är mer samhällsekonomiskt optimalt gör att Marco Polo kanske inte är fullt så lyckat som EU själva uppger och förmodligen heller inte samhällsekonomiskt optimalt. Det råder dock ingen tvekan om att Marco Polo har lyckats i sin ansats att flytta tonkilometer till mer miljövänliga transportslag vilket är till alla EU-medborgares nytta.