Årligen återvinns stora volymer asfaltbeläggning genom en rad olika metoder. Remixing är en metod som innebär att asfaltbeläggningen, på plats (väg) återvinns med hjälp av ett mobilt asfaltverk. Befintlig beläggning värms upp, fräses, transporteras till en blandare, i denna kan nytt bindemedel, ballast eller massa inblandas i returasfalten och slutligen läggs den nya massan ut och packas. Remixing är en mycket resurssnål teknik eftersom behovet av transporter av beläggningsmaterial är begränsat eftersom befintligt material, på plats återvinns. En viktig fråga är hur många gånger en beläggning kan återvinnas och hur tillståndet/kvaliteten hos beläggningen blir på sikt. Därför utfördes 2010 en undersökning på E4, mellan Norrköping och Jönköping genom upptagning och analys av borrkärnor samt insamling av data från väg och entreprenör. Av dessa resultat kan man inte hävda att remixing påverkat beläggningen negativt. För varje provplats har genomgående något högre hålrum och lägre styvhetsmoduler erhållits på de sträckor som remixats fler gånger. Skillnaderna är dock små. Några frågetecken avseende låga bindemedelshalter på flertalet prover samt lägre ITSR-värde på sektion 33/000 vid Väderstad kan också noteras. Sektionerna vid Väderstad har dock god stabilitet enligt dynamisk kryptest. I övrigt uppvisar samtliga resultat normala värden och spridningsmått för denna typ av beläggning med tanke på ålder och trafikbelastning.