Partikelexponering i vår omgivningsmiljö kan utgöra en hälsorisk för befolkningen. Samband mellan vissa typer av partikelexponering och ökad morbiditet och mortalitet i hjärt- kärlsjukdom, men även lungsjukdom såsom astma och KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) har påvisats i en lång rad epidemiologiska studier . Effekter förekommer även i den internationellt sett rena Stockholmsluften . Höga partikelhalter har konstaterats i Stockholms tunnelbana avseende masskoncentration (PM2.5 och PM10), t.o.m. högre än vad som uppmäts vid starkt trafikerade gator i Stockholms innerstad . Vi har i tidigare studier visat att vistelse i vägtunnelmiljö utlöser inflammation i luftvägarna hos friska personer. I tunnelbane- och annan spårvägsmiljö kommer partiklarna från andra källor och har därmed annan sammansättning än de partiklar man finner i vägtunnelmiljö Medan stora partiklar med högt metallinnehåll, främst järn, dominerar partikelmassan i spårvägsmiljö, finner man — förutom stora partiklar från vägslitage - framför allt ett högt antal mycket små partiklar när partikelkällan är motoravgaser. En in vitro studie av celler, har visat att partiklar från Stockholms tunnelbana inducerar DNA-skador, samt att dessa partiklar är väsentligt mer potenta än partiklar insamlade i gatumiljö. Avsikten med aktuellt projekt var att undersöka vilka potentiella hälsoeffekter exponering i tunnelbanemiljö har på människan, samt att ställa dessa effekter i relation till kliniska fynd från den tidigare vägtunnelstudien. I delstudie 1 studerades luftvägseffekter på friska försökspersoner och i delstudie 2, en mer känslig grupp bestående av personer med astmadiagnos. I delstudie 3 utvärderades systemiska effekter (blodprover) med ett utvidgat tidsfönster. Fokus i denna studie låg på inflammatoriska mediatorer och tecken på DNA-skador.