Upphandlingar med funktionell inriktning kännetecknas av att slutproduktens egenskaper specificeras i form av funktionskrav och ej med tekniska lösningar angivna i regelverk som vid utförandeentreprenader. Det övergripande argumentet för att vägprojekt skall upphandlas med funktionskrav är att den färdiga vägens egenskaper över tiden bedöms utefter dess funktion. Detta anses medföra att den levererade produkten bättre överensstämmer med samhällets och trafikanternas förväntningar förutsatt att beställaren kan precisera produktens egenskaper i funktionella termer. Den tekniska utformningen överlåts i princip helt åt entreprenören som ska skapa utrymme för egen produktutveckling (bättre lösningar och/eller lägre priser). Detta innebär att specifikationer såsom kornkurvor, materialval och utförandemetod i princip enbart primärt berör utföraren och inte beställaren. När entreprenöråtagandet vid funktionsupphandlingar även omfattar drift- och underhållsverksamhet har anbudslämnare större intresse av att optimera den slutliga livscykelkostnaden jämfört med traditionell upphandling. Ett annat argument för upphandlingar med funktionell inriktning är att det sannolikt är lättare att rekrytera högutbildad arbetskraft då incitament till produkt- och metodutveckling ligger på entreprenörerna. Enligt ett flertal genomförda utredningar indikeras att livscykelkostnaderna väsentligt sänkts för funktionsupphandlade vägar jämfört med vägar upphandlade som utförandeentreprender. I denna rapport beskrivs tre modeller där funktionskrav tillämpas. Den första modellen (avsnitt 5.1) baseras på en blandning av prestanda- och trafikantkrav medan den andra modellen (avsnitt 5.2) enbart baseras på trafikantkrav. Rapporten omfattar också en dansk modell för upphandling med funktionskrav på område (avsnitt 5.3). I korthet karakteriseras denna modell av att funktionsansvaret gäller över ett relativt stort område (hel kommun), över en relativt lång tid, 10-15 år, och innebär en för beställaren fördelaktig betalplan.