I takt med en ökande andel äldre bilförare är det också att förvänta ett ökat antal trafikolyckor där äldre är inblandade. Forskningen har visat att äldres trafikolyckor ofta sker i situationer som ställer stora krav på förarens förmåga att se och upptäcka faror och sedan snabbt kunna bearbeta informationen och vidta adekvata åtgärder. Synförmåga tillsammans med hjärnans kapacitet är således väsentliga faktorer för att en förare skall vara trafiksäker. Sjukdom är en vanlig orsak till att såväl synförmåga som hjärnans kapacitet minskar och dessa sjukdomar uppträder ofta först i senare delar av vuxenåldern. De är av betydelse för trafiksäkerheten/olycksrisken och kan förklara en del av äldres ökade trafikolycksrisk. Resultatet av försök att finna predicerande faktorer för trafikolyckor är varierande, flera studier hittar sådana faktorer, andra inte. Det finns många predicerande faktorer men det är endast några få som återkommer relativt ofta. Dessa faktorer är resultat vid test av förmåga till snabb synuppfattning och visuell bearbetning samt vissa minnestest. Psykomorisk snabbhet i kombination med exekutiv förmåga återkommer också (liksom andra försämrade förmågor/tillstånd i kollisionsgrupperna). Man finner också att vissa sjukdomar är relaterade till olycksförekomst. Det finns även studier som på olika sätt försöker identifiera förare med ökad risk för trafikolycka genom att bedöma körförmåga, mätt i form av körtest på väg alternativt i simulator. Underförstått är, att nedsatt körförmåga är likvärdig med ökad olycksrisk. Gemensamt för de redovisade studierna är att man försöker med olika former av tester påvisa nedsättning i olika funktioner i hjärnan eller sinnesorgan som man, oftast av goda skäl, anser vara förknippade med ökad olycksrisk. Vid genomgång av litteraturen på området kan man se skiftande resultat, där ett test i en studie är relaterat till ökad olycksrisk eller dålig körförmåga, men i en annan studie inte är det. I en meta-analys kan man se att många av de olika testerna som använts faktiskt i större eller mindre grad kan predicera nedsatt körförmåga och är användbara, men sällan ensamma utan oftast i kombinationer. Kontrastseende och dynamisk synskärpa är synfunktioner som i några studier visat sig användbara. När det gäller olika neuropsykologiska test verkar valet av specifikt test ofta inte vara avgörande utan snarare att man med de olika testen täcker in olika kognitiva områden. Att efter en hälsoundersökning, inkluderande läkarundersökning och neuropsykologisk testning, prospektivt följa en population äldre bilförare för att se om man med ledning av undersökningsresultaten kan förutsäga vilka som under 5 års observationstid kommer att drabbas av trafikolyckor.