Diss. Alnarp : Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Skogsmästarskolan, 2011

Europeiska unionen (EU) har förbundit sig att bevara den biologiska mångfalden som är beroende av natur- och kulturarvet samt för att stoppa vidare utarmning. Relevanta policyområden understryker vikten av att beakta både ekologiska och sociala frågor i arbetet med biologisk mångfald. Detta får tydliga konsekvenser för alla sektorer som har ansvar för planering för bevarande av biologisk mångfald. För att följa internationell lagstiftning, finns det ett behov att utvidga perspektivet från skyddade områden att omfatta bevarande av biologisk mångfald i planeringsverksamhet i olika sektorer, liksom att involvera berörda aktörer i planeringsprocessen. Detta är i linje med den landskapssyn i planeringen som nyligen har förespråkats i forskning och i praktisk implementering. I min avhandling fokuserar jag på hur policies för bevarande av biologisk mångfald tillämpas och hur allmänheten deltar i denna process. Framförallt tittar jag på den roll som människor, både planerare och andra aktörer, spelar i planeringsprocessen för bevarande av biologisk mångfald. Artiklarna i denna avhandling berör Polen och Sverige, och omfattar planeringsprocesser i regional-, väg- och skogsbruksplanering. Artikel I behandlar planerare som arbetar med implementering av två policyområden nämligen det som handlar om bevarande av biologisk mångfald och det som berör samhällsdeltagande. Artikel II koncentrerar på aktörernas (både berörda myndigheters och allmänheten) deltagande i arbetet med miljökonsekvensbeskrivning i vägplanering. Artikel III analyserar en konflikt i ett område som är mycket viktigt för biologisk mångfald. Artikel IV är ett konceptuellt arbete som diskuterar ett verktyg för att integrera ekologiska och sociala dimensioner i genomförandet av den europeiska landskapskonventionen. De studier som ingår i min avhandling visar att ett framgångsrikt genomförande av policies för bevarande av biologisk mångfald och för allmänhetens deltagande kan kräva mycket mer än enbart ekologisk kunskap om hur den biologiska mångfalden bör bevaras. Det behövs också mycket mer än de formella riktlinjer för hur allmänheten ska bemötas i planeringsprocessen. Människor påverkar planeringen och beslutsprocessen direkt eller indirekt. Hur planerare arbetar och hur allmänheten bemöts kan vara avgörande. Det finns därför ett behov av dels en genomgripande utbildning av planerare och av allmänheten om bevarande av biologisk mångfald, dels av att införa olika typer av incitament som kan påverka beteenden, samt dialog som på längre sikt kan förändra attityder hos människor med inflytande över den biologiska mångfalden.

The European Union (EU) is committed to conserving biodiversity, both in terms of natural and cultural legacies, and also to limiting biodiversity loss. Relevant policies have underlined the importance of considering ecological and social issues, as well as the complex relations between the two spheres in conservation of biodiversity. These policies have clear implications for all sectors responsible for planning for biodiversity conservation. In order to be consistent with international legislation, it is necessary to move beyond protected areas and include biodiversity conservation considerations in planning activities of various sectors, and also to involve relevant stakeholders in the planning process. This is in line with the landscape approach to planning that has recently been advocated in research and practical planning. The landscape approach has a holistic perspective that encompasses both ecological and social considerations. This thesis focuses on the implementation of policies regarding biodiversity conservation and public participation; that is, the ecological and social dimensions of spatial planning in landscapes. In particular, I examine the role of people, such as planners implementing policies and other stakeholders who might influence biodiversity conservation. The studies within this thesis concern Poland and Sweden, and three sectors: regional, road and forestry planning. The thesis is comprised of four papers. Paper I deals with planners working to implement biodiversity and public participation policies. Paper II concentrates on the issues of stakeholder involvement in the Environmental Impact Assessment of road planning. Paper III investigates a specific conflict that influenced the conservation of biodiversity in an important biodiversity hotspot. Paper IV is a conceptual paper that discusses the tools used to integrate ecological and social dimensions when implementing the European Landscape Convention. The studies included in this thesis reveal that successfully implementing biodiversity conservation and public participation policies may require more than just ecological knowledge about how biodiversity should be maintained, and more than just formal guidelines regarding how the public should be treated in the planning process. In addition, the role of people who may influence the planning and decision making processes is crucial. Accordingly, there is a need for two key developments. Firstly, planners and the general public should be properly educated about conservation-related issues. Secondly, various incentives should be introduced that influence the behaviour and, in the longer term, the attitudes of the people who may affect biodiversity.