Frågeställningar kring hur ruttoptimering och IT-baserad transportplanering relateras till kostnads- eller miljöeffektiviseringar har dykt upp till och från inom transportbranschen. För att generalisera kan sägas att ruttoptimering fram till 2010-talet betraktats som något komplicerat där det visserligen funnits förståelse för de implementeringar som gjorts och de programvaror som används, men man har inte från transportbranschens sida varit beredd på att göra de nödvändiga organisationsförändringar som krävs för att uppnå effektiviserings-vinster, både vad gäller kostnadsbesparingar och miljöeffekter. Detta föranledde Vägverket Region Stockholm att initiera ett seminarium med rubriken ”Möte om ruttoptimering och bränslebesparing” den 2007-06-04 på Vägverkets kontor i Solna. Vid mötet fanns representanter för både transportbranschen och forskarsamhället och en fråge-ställning som behandlades var ”Skall vi överge idén att satsa på åkarna och istället satsa på kunden”. Frågeställningen har i ett vidare perspektiv bärighet för den framtida utvecklingen inom transportbranschen och kan ses i ljuset av vem som är ägare eller vid ett förändrat beteende; framtida ägare av transportplanering och det informationsutbyte som sker mellan transportköpare och speditör/transportör. Seminariet utgjorde avstamp för föreliggande rapport där en första projektbeskrivning presenterades för Vägverket 2008-11-25 med projekttitel ”Ruttoptimering och bränsle-besparing”. Under våren 2009 omarbetades projektplanen mot att innehålla dels en teoretisk ansats mot transporteffektivitet med transportgeografi som utgångspunkt, dels ett FUD-exempel hämtat från ett avskilt transportflöde med ett (a) nuläge, (b) en simulering av samma nuläge med ruttoptimering och (c) en implementering av ruttoptimering under en begränsad med syfte att dokumentera ett exempel.