Sedan mitten av 1990-talet, då dåvarande Vägverket påbörjade projektet ”Artrika vägkanter”, har vägavsnitt av varierande längd avgränsats, främst p.g.a. sin rikedom av olika ängsväxter. En välutvecklad vägkantsflora, med arter som vanligen finns på olika typer av ängar, i beteshagar etc., är ofta lätt att identifiera om den förekommer. Ibland kan även ovanliga, hotade och rödlistade arter finnas. På det hela taget är det dock inte lätt att i vissa trakter hitta vägkanter, som hyser vare sig ovanliga eller ens vanliga arter och rikt blommande avsnitt. Vägkanternas florarikedom förefaller dessutom att minska över tid. Väg S847 mellan Långban och Gåsborn utpekades som intressant från ett naturvärdesperspektiv redan då projektet med artrika vägkanter drog igång med de första inventeringarna 1995