Som i många andra länder möts spårvagnar även i Sverige av ett ökat intresse, som ett medel för stadsutveckling och mer hållbara transporter i städer. För närvarande finns det tre städer i Sverige med spårvagnstrafik – Göteborg, Norrköping och Stockholm. I Göteborg och Norrköping handlar det om gamla system medan Stockholm återinförde spårvägs- och snabbspårvägstrafik relativt nyligen igen. Förutom dessa tre städer finns det ett antal svenska städer som har mer eller mindre långt gångna planer för spårvägar. Mest aktuell är frågan i Skåne där Spårvagnar i Skåne (SPIS) arbetar med planering och förberedelse för spårvägssystem i Malmö, Helsingborg och Lund. Inte minst i de städer där möjligheten till spårvägstrafik övervägs eller planeras, kommer diskussioner till ytan relativt tidigt som handlar om spårvagnars effekt på trafiksäkerheten. Eftersom framförallt oskyddade trafikanter råkar illa ut vid spårvagnsolyckor är det inte förvånande att allmänheten och även trafikexperter undrar hur säkert ett spårvägssystem kan vara. En tidigare snabbscanning av forsknings- och erfarenhetsläget visar divergerande svar. I vissa fall beskrivs spårvagnar som säkra, ja till och med säkrare än bussar. I andra fall pekas på de stora risker som är förknippade med spårvägstrafik. Med denna bakgrund bestämde sig Trivector för att söka anslag hos Skyltfonden och bidra i diskussionen. Detta genom ett mindre forskningsprojekt med syfte att reda ut spårvagnars effekt på trafiksäkerheten ur ett internationellt perspektiv.