Projektets långsiktiga målsättning är att ta fram provningsmetoder och installationsanvisningar för vattenbaserade släcksystem i stora fartygsmaskinrum. I nuläget används oftast koldioxidsystem men koldioxidsystemens vara eller icke vara diskuteras mycket och många redare söker miljö- och personsäkra alternativ. Statistik visar att en brand innebär höga skadekostnader. Ett vattenbaserat släcksystem har fördelen att det kan aktiveras i ett tidigt skede av brandförloppet och därmed minska skadorna. Målsättningen med de försök som redovisas här har varit att utvärdera hur effektiviteten hos olika vattenspraysystem kan mätas. Därför genomfördes en serie försök där ett vattenspraysystem provades mot flera olika dieselpoolbränder respektive flera dieselspraybränder. Två vattenflöden användes. Antingen ett vattenflöde som motsvarade en vattentäthet om 5,0 mm/min eller 7,5 mm/min. Den förstnämnda vattentätheten stipuleras i kapitel 7 i den så kallade Fire Safety Systems koden (tidigare i SOLAS II-2, regel 10) för fartygsmaskinrum. Under försöken mättes brandeffekten med hjälp av den så kallade Industrikalorimetern. Dessutom användes annan typ av mätutrustning, såsom mätning av gastemperaturen ovanför brandkällan, värmestrålningen och ett nyutvecklat mätinstrument, en s.k. ”Pipe Thermometer”. Utvärderingen visar att mätning av gastemperatur bäst korrelerar mot den uppmätta brandeffekten. Vad gäller systemens effektivitet kan man konstatera att det högre vattenflödet motsvarande 7,5 mm/min dämpar omedelbart poolbränderna (”fire suppression”), men släcker inte. Det lägre vattenflödet motsvarande 5,0 mm/min kontrollerar branden (”fire control”). Denna trend går igen i alla poolbrandförsök. En annan slutsats var att reduktionen av brandeffekten ökar med ökad diameter på baljan. Det kan tolkas så att inverkan av baljornas kanter fick mindre och mindre inverkan med ökande diameter. En av spraybränderna släcktes, den minsta 1 MW branden vid 7,5 mm/min vattenflöde. För de högre brandeffekterna har inget av det två vattenflödena någon nämnvärd inverkan på branden, vilket kan sägas vara nästan typiskt för en spraybrand, antingen brinner de med full effekt eller så släcks de.

Simple and robust test methodologies that make it possible to measure and quantify the effectiveness of water spray or water mist systems intended for ‘large’ shipboard machinery spaces were investigated. Heat Release Rate calorimetry is usually the best method to measure the effectiveness of a water spray or mist system, although not all fire laboratories have access to such equipment. Therefore, there is a need to explore if other traditional measurement techniques can be used. Such methods include thermocouples, heat flux gages and Plate Thermometers. An additional method, the Pipe Thermometer, has been developed and investigated within the project. It consists of an insulated thin-walled stainless steel tube having an outer diameter of 103 mm with numerous thermocouples welded on the outside surface. The study, which was applied here on a water spray system, shows that the Pipe Thermometer is a possible method to use for evaluation of the efficiency of such system. It is definitely a better method than using heat flux meters or Plate Thermometer which were located at a distance from the fire source. The best correspondence between the measured data below the water spray system and the measured heat release rate was found between the measured gas temperature data and the measured convective heat release data. Consequently, there is no clear advantage of using the Pipe Thermometer (as mounted here) instead of traditional thermocouples at similar locations.