Våren 1972 beslöt Sverige och Finland gemensamt att satsa på en utökad vintersjöfartsforskning. Ett delprojekt i denna har som syfte att öka förståelsen för samspelet hav-is-atmosfär och genom denna kunskap ge ett informationsunderlag till en mer ekonomisk och dessutom säkrare vintersjöfart i våra nordliga farvatten. Maritima avdelningen (VBM) vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) deltager på uppdrag av Sjöfartsverket i forskningen. SMHI utfärdar för närvarande väderprognoser som sträcker sig 5 dygn framåt i tiden och gör, på grundval av dessa prognoser, subjektiva bedömningar av isens utveckling. Ett sätt att förbättra isprognoserna är att använda dynamisk-numeriska ismodeller som utifrån vind, temperatur, ström etc kan simulera isens utveckling. En sådan modell är under utveckling vid SMHI och har vid tester visat sig ge realistiska resultat. I en teoretisk ismodell ingår flera konstanter och approximationer. En del av konstanterna kan erhållas från tidigare arbeten men vissa, karakteristiska for vårt speciella havsområde, måste bestämrnas genom egna mätningar i fält. Hur de införda approximationerna påverkar slutresultatet måste också testas genom fältmätningar. Dagens iskartläggning har flera brister och noggrannheten är inte tillräcklig för att analyserna ska kunna tjäna som initial- verifieringsdata för en modell under utveckling, en förbättrad kartläggning krävs därför för datakörningarna. Under vintern 1973/74 genomfördes därför fältförsök under två perioder, som ett led i forskningen. I försöken medverkade isbrytningssektionen vid Sjöfartsverket och Finska Havsforskningsinstitutet i Helsingfors (FHI). Avsikten med fältförsöken var - att noggrant kartlagga isen i vertikal och horisontell led, - att bestamma isens rörelser på olika skalor, - att få en uppfattning om storleken på strömmarna under isen i Bottenhavet och Bottenviken,