I denna rapport analyseras problemet kring hur man ska värdera svenska koldioxidutsläpp med hänsyn till EU:s klimatpolitiska ramverk. När någon aktör under EU:s utsläppstak ökar sina utsläpp måste någon annan minska sina utsläpp i motsvarande mån. Eftersom de totala utsläppen härigenom konstanthålls, uppstår inte någon ytterligare klimateffekt och den så kallade skadekostnadsansatsen förlorar därmed sin relevans för dessa utsläpp. Däremot tar någon annan på sig ytterligare minskningskostnader. Det är dessa kostnader som är de samhällsekonomiska konsekvenserna av ökade utsläpp, exempelvis till följd av ökad trafik i Sverige, och det är dessa som forskarna försökt att skatta i denna rapport.

In this report the researcher discusses the problem of assessing the value of Swedish carbon dioxide emissions, given the EU’s climate policy architecture. An important implication of the EU’s emission targets is that when an agent increases its emissions some other agent has to abate correspondingly more so that the aggregate emissions are kept at the target level. Thus, such an emission increment does not increase the risk for climate change. Hereby the approach of valuating carbon emission by assessing the environmental damage has lost its relevance for these emissions. On the other hand, someone else has to bear additional abatement costs. These costs are the economic consequences of increased emissions, e.g. due to increased traffic in Sweden, and those that we are trying to assess here. These costs may be seen as the marginal political valuation of carbon dioxide emissions.