Fenomenet säkerhetskultur har diskuterats och studerats allt mer, efter att utredningen av reaktorolyckan i Tjernobyl 1986 konstaterade att olyckan orsakades av en bristfällig säkerhetskultur. Syftet med denna kunskapsöversikt är att beskriva den tidigare forskningen kring säkerhetskulturer generellt och inom transportsektorn specifikt. Säkerhetskulturer inrymmer organisationers gemensamma attityder, uppfattningar och värderingar i förhållande till säkerhet, eller i förhållande till trafiksäkerhet inom transportsektorn. I mer utvecklade säkerhetskulturer finns en gemensam positiv inställning till säkerhet, och säkerhet är en viktig norm och värdering som alla involverade aktörers agerande utgår från. Inom transportsektorn kan Nollvisionen ses som en viktig norm och värdering beträffande trafiksäkerheten. Vilka säkerhetskulturer som uppstår och utvecklas i en organisation påverkas framför allt av vilka attityder, uppfattningar och värderingar i förhållande till säkerhet som finns hos ledningen, men även hos övriga medarbetare. Inom transportsektorn handlar det även om vilka värderingar som uttrycks genom lagstiftning och i vad mån politiken prioriterar trafiksäkerhet. Att förändra säkerhetskulturer är svårt och tar tid. Förändringsåtgärder måste utformas för den aktuella kontexten. För såväl säkerhetskulturer generellt som specifikt inom transportsektorn, bör dessa åtgärder i första hand ha systemfokus men även individfokus krävs. För att kunna mäta säkerhetskulturer inom transportsektorn liksom inom andra områden, framhålls vikten av att kombinera kvalitativa och kvantitativa metoder. Framför allt anses kvalitativa metoder krävas. Det finns ett visst empiriskt stöd för att säkerhetskulturer påverkar den faktiska säkerheten och olycksförekomsten, både beträffande organisationer generellt och specifikt inom transportsektorn. Forskning i förhållande till järnvägen visar att privatisering inom området kan ha en negativ inverkan på säkerhetskulturer.