När man hittills diskuterat infrastruktur i relation till biologisk mångfald har det i regel varit en fråga om att minimera de negativa konsekvenserna. Följaktligen utpekas ofta ett antal naturtyper som kan föranleda justeringar av väg- eller järnvägsdragning. Ofta diskuteras också kompensationsåtgärder om det trots allt inte kan undvikas att värdefulla biotoper påverkas negativt. En väg eller järnväg kan emellertid också påverka biologisk mångfald positivt. Den positiva effekten kommer av att det skapas olika slags infrastruktur-biotoper, exempelvis biotoper med bar solexponerad sand, eller med blomrik eller artrik vegetation. Den nyskapade infrastruktur-biotopen kan i många fall få större värde för vissa artgrupper och hotade arter än den ursprungliga miljön den dras igenom. Vid nyanläggning, ombyggnation och underhåll finns alltid stora möjligheter att med små medel skapa miljöer som bidrar till att bevara biologisk mångfald, grön infrastruktur och ekosystemfunktioner i landskapet. Hur stor den positiva effekten på biologisk mångfald blir beror på flera saker, främst vilken biotop som skapas, hur den anpassas till det omgivande landskapet så att den förstärker befintlig biologisk mångfald, och hur underhållet sker, på både kort och lång sikt. De två förstnämnda aspekterna handlar mycket om att välja utformning och material, den sistnämnda om att välja metoder för exempelvis slåtter, röjning och annat underhåll. Många idéer och erfarenheter finns att bygga på men det finns också utrymme för innovationer och kreativitet. Denna rapport diskuterar hur kvalitéer i det omgivande landskapet kan identifieras och tas som utgångspunkt för att skapa biologiskt värdefulla infrastruktur-biotoper vid nyanläggning och ombyggnation. Arbetet bygger på en fallstudie av ett vägavsnitt längs den nya väg 73 mellan Stockholm och Nynäshamn.