Transportpolitik och gränsöverskridande godstransporter i de nordiska länderna redaktör: Berg, Johannes
Series: PM ; 2014:4Publication details: Stockholm Trafikanalys, 2014Description: 34 sSubject(s): Online resources: Abstract: De nordiska länderna i allmänhet, och i synnerhet Finland, Sverige och Norge har liknande grundläggande transportbehov kopplat till sin utrikeshandel. Länderna har råvaruproduktion i norr och exportmarknader på kontinenten och i övriga världen. Danmark skiljer sig lite från de övriga nordiska länderna, då den största delen av de internationella transporterna utgörs av transittrafik. Samtidigt är handeln mellan länderna relativt omfattande. Dessa transportbehov har inneburit att de nordiska länderna utvecklat ett beroende av varandras infrastruktur för att effektivt kunna hantera sin import och export. Alla länderna har lång kust och gemensamt för de nordiska länderna är att stor del av transporterna går med sjöfart. Danmark är av tradition en sjöfartsnation med ett världsledande rederi i Maersk. Finland, Sverige och Norge har mycket export som lämpar sig för sjöfart. På grund av specialisering och geografiska förutsättningar använder också länderna varandras hamnar för import och export. Finland saknar till exempel en hamn som kan ta emot stora oceangående fartyg varvid dessa får lossa exempelvis i Göteborg och godset fraktas sedan vidare till Finland (och omvänt vid export). Även Norge tar emot mycket gods via Göteborgs hamn. Kapaciteten och anslutningarna till Göteborgs hamn är därför inte enbart en svensk nationell angelägenhet, utan även av intresse för Finland och Norge. Danmark utgör transitnav i det nordiska transportsystemet och förändringar i den danska gräns-överskridande infrastrukturen får stora konsekvenser för framförallt Sverige och Norge. Detta manifesteras inte minst genom den planerade Fehmarn Bält-förbindelsen som förväntas få positiva effekter för den svenska och norska exporten på väg och järnväg. För att Norge och Sverige ska få ut full potential av Fehmarn Bält-förbindelsen kommer det dock att krävas en förbättring av framförallt spårinfrastrukturen mellan Norge och Sverige, något som har tagits fasta på inom projektet den skandinaviska 8 miljonersstaden. Att Norge inte är med i EU blir mest påtagligt för vägtransporterna i samband med förtullning. I övrigt är Norge väl integrerat med EU och deltar i flera samarbeten, där TEN-T sannolikt är det mest betydelsefulla för att förbättra förutsättningarna för gränsöverskridande transporter.De nordiska länderna i allmänhet, och i synnerhet Finland, Sverige och Norge har liknande grundläggande transportbehov kopplat till sin utrikeshandel. Länderna har råvaruproduktion i norr och exportmarknader på kontinenten och i övriga världen. Danmark skiljer sig lite från de övriga nordiska länderna, då den största delen av de internationella transporterna utgörs av transittrafik. Samtidigt är handeln mellan länderna relativt omfattande. Dessa transportbehov har inneburit att de nordiska länderna utvecklat ett beroende av varandras infrastruktur för att effektivt kunna hantera sin import och export. Alla länderna har lång kust och gemensamt för de nordiska länderna är att stor del av transporterna går med sjöfart. Danmark är av tradition en sjöfartsnation med ett världsledande rederi i Maersk. Finland, Sverige och Norge har mycket export som lämpar sig för sjöfart. På grund av specialisering och geografiska förutsättningar använder också länderna varandras hamnar för import och export. Finland saknar till exempel en hamn som kan ta emot stora oceangående fartyg varvid dessa får lossa exempelvis i Göteborg och godset fraktas sedan vidare till Finland (och omvänt vid export). Även Norge tar emot mycket gods via Göteborgs hamn. Kapaciteten och anslutningarna till Göteborgs hamn är därför inte enbart en svensk nationell angelägenhet, utan även av intresse för Finland och Norge. Danmark utgör transitnav i det nordiska transportsystemet och förändringar i den danska gräns-överskridande infrastrukturen får stora konsekvenser för framförallt Sverige och Norge. Detta manifesteras inte minst genom den planerade Fehmarn Bält-förbindelsen som förväntas få positiva effekter för den svenska och norska exporten på väg och järnväg. För att Norge och Sverige ska få ut full potential av Fehmarn Bält-förbindelsen kommer det dock att krävas en förbättring av framförallt spårinfrastrukturen mellan Norge och Sverige, något som har tagits fasta på inom projektet den skandinaviska 8 miljonersstaden. Att Norge inte är med i EU blir mest påtagligt för vägtransporterna i samband med förtullning. I övrigt är Norge väl integrerat med EU och deltar i flera samarbeten, där TEN-T sannolikt är det mest betydelsefulla för att förbättra förutsättningarna för gränsöverskridande transporter.