Licentiatavhandling Stockholm : Kungliga tekniska högskolan. Institutionen för transportvetenskap, 2015

Transport investments and policies are increasingly turned towards dealing with transport congestion rather than with shortening the potential free flow travel time. However, appraisal methodologies for projects meant to reduce congestion are relatively less well developed compared to methodologies for projects aiming to reduce travel times. Static assignment models are for instance incapable of predicting the build-up and dissipation of traffic queues and capturing the experienced crowding caused by uneven on-board passenger loads. Despite of the availability of dynamic traffic assignment and despite of fairly concrete ideas of how integration with demand models could take place, only few model systems have been developed for real applications. The predicted reduction of traffic volume across the Gothenburg congestion charge cordon in the peak, 11%, turned out to be an accurate estimate of the observed reduction, 12%. The reduction in the off-peak, however, was overpredicted, as it was also in the Stockholm case. To analyse congestion charges in Stockholm it is necessary and fully possible to integrate DTA with the demand model. In the performed tests it could be seen that both tested models had problems replicating the flow on the main bypass early in the morning but otherwise performed well. A case study of a metro extension in Stockholm demonstrated that congestion effects constitute more than half of the total benefits and that these effects are excessively underestimated by a conventional static model. Effects of various operational measures can be analysed with BusMezzo and the results have been validated against observed data.

Investeringar och åtgärdsprogram inom transportområdet handlar allt oftare om att råda bot på trängsel snarare än att minska potentiella friflödesrestider. Utvärderingsmetoder för projekt som syftar till att minska trängsel är dock mindre utvecklade än metoder för projekt som syftar till att minska restider. Statiska nätutläggningsmodeller är till exempel inte lämpade för att prognosera uppbyggnad och avveckling av köer eller för att fånga upplevd trängsel orsakad av ojämn belastning på kollektivtrafikfordon. Trots förekomsten av dynamisk trafikutläggning och trots tämligen konkret kunskap om hur integration med efterfrågemodeller kunde gå till, finns det endast ett fåtal modellsystem utvecklade för verklig tillämpning. Den predikterade trafikflödesminskningen på 11 % över trängselskattesnittet i Göteborg visade sig stämma väl överens med den observerade minskningen på 12 %. Minskningen under lågtrafik visade sig dock vara överskattad, precis som i Stockholmsfallet. För att analysera trängseleffekter i Stockholm är det nödvändigt och fullt möjligt att integrera en DTA-modell med efterfrågemodellen. I de utförda testerna observerades att båda de testade modellerna hade problem med att återskapa korrekta flöden på Essingeleden under morgonens maxtimme, men i övrigt gav god överensstämmelse. I en fallstudie av blå tunnelbanelinjes förlängning i Stockholm visade det sig att trängseleffekter utgjorde mer än hälften av de totala nyttorna och att dessa effekter är kraftigt underskattade i en konventionell statisk modell. Effekter av olika operationella åtgärder kan analyseras med BusMezzo och resultaten har blivit validerade mot observerade data.