Trafikverket har fått ett regeringsuppdrag att ta fram ramverk för stadsmiljöavtal med fokus på hållbara transporter i städer. Satsningen omfattar en fördelning av 500 miljoner kronor per år under perioden 2015-2018. Själva upplägget bygger på att staten medfinansierar kommunala åtgärder gällande främst kollektivtrafik. Som motprestation vill staten samtidigt säkerställa att kommunen gör åtgärder som förstärker effekterna av satsningarna. En utgångspunkt för stadsmiljöavtal är de norska bymiljöavtalen som började planeras 2012-2013 i Norge. Som del i regeringsuppdraget gav Trafikverket IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL) i uppdrag att analysera och utveckla förslag till kriterier och behov av ytterligare kommunala styrmedel. Rätt använt kommer stadsmiljöavtal i Sverige kunna bli ett viktigt medel för kommuners trafikmiljöarbete. Norska erfarenheter pekar på vikten av mål för att biltrafiken inte ska öka, motprestationer fokuserade på markanvändning och parkering samt bompengens betydelse som finanserings- och styrverktyg. I regeringens direktiv till trafikverket är dock syftet med stadmiljöavtalet beskrivet som ”...att skapa förutsättningar för att en större andel av transporter i städer ska ske med kollektivtrafik, cykel eller gång och hållbara transporter.” Vi anser att detta är för svagt. Målet med bör vara inriktade på att minska biltrafiken i städer i enlighet med trafikverkets klimatscenario eller som lägsta ambition följa Norges exempel och ha målet att biltrafiken inte ska öka. Gällande motprestationer i svenska stadsmiljöavtal bör fokusering främst avse markanvändning och parkering med komplettering av hastighetsreglering. Lämpliga indikatorer för detta är: - - detaljplansefterlevnad för bostäder och kontor enligt gällande översiktsplanering (ÖP). -- ingen ny dagligvaruhandel i externa handelsområden. - -möjlighet till flexibla parkeringstal. - -maxtal för parkeringstal gällande arbetsplatser. - -framtagen parkeringspolicy/parkeringsplan. - -hastighetsplan med 30 km/h som bashastighet i centrala staden.