Den här artikeln har diskuterat kollektivtrafikens villkor i fyra svenska landsbygdsområden med kringliggande glesbygd. Utifrån ett upplevelseperspektiv, med utgångspunkt i lokalbefolkningens erfarenhet, har resonemang förts kring människors rörelsebehov. Vad som visade sig ha dominerande betydelse, i relation till det vardagliga resandet och kollektivtrafiken, var människors beroende av bussarnas tidtabeller och turtäthet. Människor bosatta i glesbygdsområden är tvungna att förhålla sig till dessa i sin vardag, i en helt annan utsträckning än människor som bor i städer. Flexibilitet visade sig också vara ett tema av central betydelse. I strävan att uppnå flexibilitet var bilen det främsta medlet och ibland den enda möjligheten. Platsens betydelse har också vidrörts i relation till lokalspecifik kultur. Även strukturella perspektiv som genus och klass har analyserats i förhållande till kollektivtrafikens villkor. Slutligen har resonemang förts i anslutning till hållbarhetsbegreppet och hur det hanteras och upplevs. Dimensionerna av ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet som inte sällan kolliderar inbördes, har också belysts.