Över hälften av jordens invånare bor i dag i städer och enligt prognoser är siffran snart uppe i 70 %. Utformningen av städer är därför av avgörande betydelse för att utvecklingen ska vara hållbar ur såväl ekonomiska, ekologiska som sociala aspekter. Städer spelar en central roll för minskningen av utsläpp av växthusgaser och anpassningen till det förändrade klimatet eftersom en stor del av de globala växthusgasutsläppen sker i städer. Samtidigt erbjuder städer stora möjligheter till en mer hållbar livsföring. Den höga befolkningstätheten innebär kortare resor mellan bostaden och arbetet, högre andel kollektiva färdmedel, och mindre bostäder med lägre energibehov. Nedan listas författarnas huvudsakliga slutsatser som visar hur utvecklingen av transporter, byggande och boende samt grönområden kan bli mer hållbar i våra framtida städer. För att skapa trafiksystem för hållbart transportbeteende behövs: -en policy där tillgänglighetsmål i stället för rörlighetsmål genomsyrar transportsektorns och samhällsplaneringens aktörer, -en fokusering på hållbara lösningar i stället för kapacitetsproblem, -att transportkonsekvenser och transportlösningar inkluderas tidigt i planeringsprocesser även i andra samhällssektorer, t.ex. lokalisering av verksamheter, -integrerade åtgärdsplaner för hållbara transporter i städer, där markanvändning, lokalisering och transportfrågor kopplas samman, -en prioritering av åtgärder som har synergieffekter med andra samhällsmål och som är kostnadseffektiva (satsningar på kollektivtrafik, gång och cykel), -tydliga kopplingar mellan städernas utveckling/planering och nationella/regionala trafikplaneringsfrågor eftersom enskilda städer ensamma varken äger problemen eller lösningarna, -engagemang av medborgarna i den konkreta planeringen eftersom fokus då skiftar från teknik till människor och deras vardagsliv, -att planeringen av städer alltid startar med fokus på ordningen gång, cykel, kollektivtrafik och bil, -en ombudsman för kommande generationer. För att uppnå målet om en hållbar bebyggelse i framtiden behövs: -energieffektivisering av den befintliga bebyggelsen, -incitament för att byggnationen av passivhus ska ta fart på allvar, -en ändring av brukarnas beteende så att energianvändningen minskar, -att utvecklingen mot allt större boendeyta per person bromsas, att man väljer material med lång hållbarhet vid både nybyggnation och renovering samt prioriterar hållbarhet framför låga kostnader vid offentlig upphandling. För att på ett hållbart sätt utnyttja de värden som urbana grönområden kan bidra med behövs: -att olika former av grönområden uppmärksammas. Det gäller såväl informell grönstruktur, såsom villaträdgårdar, kolonilotter och golfbanor, som de större gröna kilarna i städernas ytterområden. Små och till synes obetydliga grönområden kan spela en stor roll för grönområdenas ekosystemtjänster och stadens biologiska mångfald. -att man planerar för sammankopplade grönområden. Det skapar tillgängliga grönområden för stadens invånare samtidigt som arters rörlighet möjliggörs och därmed den biologiska mångfalden upprätthålls. Den biologiska mångfalden i staden kan bidra till en ökad resiliens dvs. att stadens förmåga till anpassning till oförutsägbara händelser ökar. -att man planerar för tillgängliga och bostadsnära grönområden. Forskning visar att grönområden bör ligga inom 300 m från bostaden för att ha önskade hälsoeffekter. -att arbetet för att hantera klimatförändringarna och arbetet för att bibehålla den biologiska mångfalden är starkt sammankopplade och bör bedrivas i samförstånd. För att minska städernas ekologiska fotavtryck och sluta kretsloppet mellan städer och jordbruksmark krävs: -ett tillvaratagande av den renings- och återvinningsteknik som finns i dag, -en ökad regional självförsörjning och en minskad import av mat och andra resurser, -ett ökat sektorsövergripande arbete.