Transportstyrelsen har i uppdrag att verka för att de transportpolitiska målen uppnås och ska verka för att det råder sunda villkor för marknadstillträde, en god konkurrens och goda villkor för resenärer och godstransportköpare. För att kunna följa marknadsvillkoren efter införandet av svaveldirektivet initierade Transportstyrelsen ett arbete med att studera ett antal områden som kan antas påvisa förändringar med anledning av införandet av ett strängare svavelkrav för fartyg i Östersjön. Syftet med den här rapporten är att beskriva eventuella förändringar i transportflöden och transportmönster till följd av det reviderade svaveldirektivet samt redogöra för åtgärder som vidtagits av såväl rederier, hamnar som andra myndigheter/organisationer med anledning av svaveldirektivet. Alla aktörer med anknytning till sjöfartsnäringen har olika uppdrag och hanterar införandet av reglerna på olika sätt. För att uppfylla kraven i svaveldirektivet kan t.ex. en fartygsägare byta bränsle till lågsvavligt bränsle eller installera en rökgasrening så kallad skrubber. Alla alternativen har sina för- och nackdelar. Hamnarna kan i sin tur t.ex. premiera fartygsägarna med rabatter för olika miljörelaterade initiativ. Andra organisationer kan bistå med finansiering till mer omfattande investeringar, exempelvis EU-program med forsknings- och utvecklingsinsatser kopplade till miljö. CEF (Connecting Europé Facilities) är ett exempel och i Sverige är det Trafikverket som har en övergripande roll i detta. Forsknings- och utvecklingsmedel är viktiga och kan sökas av såväl medlemsstater som enskilda hamnar och rederier. I den här rapporten har inte bara sjöfartens aktörer beskrivits, även utvecklingen på väg- och järnvägssidan har berörts. Eftersom en överflyttning av gods till väg- och järnväg skulle kunna vara en av konsekvenserna av svaveldirektivet.