Föreliggande rapport är av undersökande karaktär. Det övergripande syftet är att identifiera och sammanställa kunskapsläget beträffande elbilar och laddinfrastruktur utifrån ett antal norska och svenska rapporter, utredningar och examensarbeten1. Skrivandet av rapporten har utgått från följande frågeställningar: - Vilka utmaningar respektive möjligheter kommer till uttryck när det gäller spridningen av elbilar och utbyggnad av en laddinfrastruktur i svenska respektive norska rapporter, utredningar och examensarbeten? - Vilka verktyg (styrmodeller, incitament och planeringsverktyg) framstår som tongivande? Föreliggande arbete utgör inte någon totalundersökning. Initialt gjordes en bred Google-sökning på ”elbilar” ”elfordon” (”elkjøretøy” på norska) respektive ”laddinfrastruktur” (”ladepunkter/ladestasjoner” på norska) vilket genererade en stor mängd träffar, varav merparten utgjordes av mediarapporter. För Sveriges del kompletterades sökorden med ”miljöbilar”. Urvalet begränsades till att gälla svenska respektive norska rapporter, examensarbeten och utredningar som publicerats mellan åren 2000-2013. Eftersom fokus i denna rapport inte ligger på de tekniska utan på de samhälleliga aspekterna av elbilar och laddinfrastruktur har de renodlat tekniska rapporterna och uppsatserna sorterats bort. Inte heller har den omfattande mediarapporteringen inkluderats. Totalt har vi gått igenom 11 svenska och 17 norska rapporter/utredningar och examensarbeten. Varje rapport/utredning/examensarbete har lästs igenom och sammanfattats. Sammanfattningarna har sedan lästs av ansvarig forskare i syfte att identifiera övergripande teman och tendenser i materialet. Parallellt med denna process har sammanfattningarna redigerats och sammanställts till en löpande text.

This report concerns the electric car and charging infrastructure. It provides an overview of the debates presented in selected Swedish and Norwegian reports, as well as bachelor and master theses. The main purpose is to explore what are the challenges to the adoption of electric cars and charging infrastructure, but also to examine what possibilities exist to promote adoption. Another purpose is to investigate which tools (governmental practices, incentives and planning tools) are emphasized in the creation of sustainable mobility and sustainable cities. Norway is commonly considered to be one of the leading nations concerning the adoption of electric cars, while Swedish attempts to increase the use of electric cars are sometimes believed to be too moderate. The readings indicate that Norwegian policies have been, and still are, strongly aimed at diffusing the electric car within the Norwegian society by using incentives such as exemptions from Value Added Tax (VAT) and registration tax at the national level, and by allowing access to bus lanes, cheaper ferry fares and exemption from toll road charges at the local level. The main purpose behind this effort is to reduce the emission of greenhouse gases, but perhaps more importantly to spur the development of industries in connection to electric vehicles (EVs). Sweden, as compared to Norway, has taken a somewhat different approach. There is no national, coherent plan for the diffusion of the electric car. Instead Sweden is to a high degree relying on municipal planning to try out various technical and management measures, with the aim to create sustainable cities. The Swedish conservative government has also been criticized by the Swedish National Audit Office (Riksrevisionen) among others for being too vague when it comes to the governing of infrastructure and transport in relation to environmental agreements and objectives. Despite these differences between Sweden and Norway, the readings show a high degree of consistency regarding challenges and opportunities in the nexus of adoption of electric cars-sustainable development: Limited range, lack of trust and inadequate knowledge are still considered to be major obstacles to the adoption of electric cars. Innovation and improvements of batteries are among the “hard” measures to ensure diffusion and adoption, while municipal and state mobility management, also including effective policies and incentives, are held to be among the most important “soft” tools for fostering sustainable mobility. Apart from providing the abovementioned overview, this report also offers a theoretical discussion in order to contextualize the electric car and charging infrastructure. The discussion stretches from diffusion of innovation theory, to urban governmental and planning practices onto the importance of mobility and/or accessibility for social justice and inclusion.