Den svenska sträckningen av E22 är i många delar av bristande standard. En stor del av sträckningen utgörs inte av motorväg och den största delen – 43 mil – behöver uppgraderas, bl.a. på grund av att dessa mil innehåller cirkulationsplatser, trafikljus och 30-stråckor. På vissa delsträckor ligger tillgängligheten långt under Sverigemedel vilket också påverkar angränsade arbetsmarknader (Småland hamnar t.ex. på plats 218 av 259 i tillgänglighet i Europa). Det finns trots detta ingen befintlig plan hos Trafikverket att upprusta hela E22. Några projekt ligger i Trafikverkets planering för att genomföras under kommande år, men dessa projekt medför snarare punktinsatser än den helhetsupprustning som vägen skulle behöva. Infrastrukturkommissionen har mot denna bakgrund föreslagit att E22 ska upprustas genom alternativa finansieringslösningar (dvs. inte enbart med anslagsfinansiering). I samband med arbetet för att hitta sådana alternativa finansieringslösningar har fokus också legat på hur E22 i samband med upprustning skulle kunna göras till ”Sveriges mest hållbara väg” genom en elektrifiering av vägen som möjliggör transport av godsfordon och personbilar med förnyelsebar energi. Setterwalls har för Infrastrukturkommissionen redogjort för juridiska aspekter på utbyggnad, upprustning och elektrifiering av E22 genom alternativa finansieringslösningar. I denna promemoria redogörs för ett urval av sådana juridiska aspekter.