I denna rapport presenteras kollektivtrafikandelar och deras utveckling baserat på statistik från den nationella resvaneundersökningen (RVU). I den definition som används här ligger fokus på regionalt resande, men även kollektivtrafikandelar för medellångt interregionalt resande beaktas. Det resbegrepp som används är huvudresor. I begreppet kollektivtrafik ingår här de traditionella färdsätten på land: buss, tunnelbana, spårväg och tåg. I basen inkluderas alla de alternativ som står till buds: personbil, cykel och gång och allt annat. Denna definition skiljer sig i flera stycken från de definitioner som används av kollektivtrafikbranschen1, som oftast talar om ”marknadsandel”, där ”kollektivtrafik” även inkluderar taxiresor, men där marknaden exempelvis inte omfattar cykel eller gång. Kollektivtrafikandelen för regionala huvudresor har räknat i antal ökat något, från 11 procent 2005/06 till 13 procent 2011–14. Ökningen beror på att resandet med övriga färdsätt har minskat – även med cykel och gång – samtidigt som antalet resor med kollektivtrafik har legat kvar på samma nivå. Personbil är annars det helt dominerande färdsättet, med två undantag: resor för fritidssyften och resor bland unga 6–17 år. Där dominerar istället cykel och gång, men bara om man räknar antalet resor. Även om man jämför transportarbete dominerar personbilen. Det är i storstäderna, och framför allt i Stockholmsregionen, som kollektivtrafiken spelar störst roll i transportsystemet. Invånarna i Stockholms län gör årligen fyra gånger fler regionala kollektivtrafikresor än invånarna i landsbygdslänen, dubbelt så många som invånarna i de bägge andra storstadslänen, och tre gånger fler än invånare i övriga län. Kanske förvånande har dock ökningen av kollektivtrafikandelen inte skett i storstadslänen utan i gruppen ”Övriga län”, d.v.s. i län med stora och medelstora tätorter.