Den nuvarande bilparksmodellen utvecklades 2005 och består av tre delar – beräkning av utskrotning, beräkning av storleken på nytillskottet till bilparken samt beräkning av fördelningen av nytillskottet på olika bilmodeller. Den senare är uppdelad på tre segment- privatköpare, egenägda företagsbilar samt leasade företagsbilar. För vart och ett av dessa tre segment finns en modell för val av bilmodell. Under senare tid har en del utvecklingsarbete skett avseende privatköparnas val av bilmodell. När det gäller övriga bilköpare, vilka står för cirka hälften av alla nybilsköp, har inget sådant arbete utförts. Ett skäl till detta är att denna kategori är mer komplicerad och att viktiga data saknats för att beskriva denna komplexitet. Komplexiteten avser dels möjligheten att välja mellan att köpa bil privat eller att ha en förmånsbil, dels vilka restriktioner som finns när det gäller vilka bilmodeller man kan välja mellan. Dessutom finns det olika typer av förmånsbilsinnehav - förutom att arbetsgivaren ställer en bil till förfogande erbjuder många företag den anställde att byta löneuttag mot en förmånsbil (s.k. bruttolönebilar). Det saknas data som beskriver vem som har möjlighet att välja förmånsbil, och i vilken form, samt data som beskriver hur olika arbetsgivare begränsar den anställdes valmöjligheter genom val av bilpolicy. Trafikverket och Centrum för Transportstudier vid KTH har därför anslagit medel för uppdatera och vidareutveckla bilparksmodellen.