Under vintern 2012/13 testade Stockholms stad några olika utrustningar för sopsaltning på utvalda cykelvägar i Stockholm och sedan vintern 2013/14 pågår en mer omfattande tillämpning av metoden på några utvalda cykelstråk viktiga för arbetspendling. Väglagsobservationer visar tydligt att sopsaltningen resulterat i ett bättre väglag än traditionell plogning och sandning. Resultaten redovisas i detta notat. Målsättningen inför vintern 2013/14 var att hålla en mycket hög standard på de utvalda cykelstråken. Under hela vintersäsongen skulle förarna köra sina sträckor i princip varje vardag, oavsett om det behövdes någon vinterväghållningsåtgärd eller inte. I början av vintern skulle sopningen bidra till att göra cykelstråken fria från smuts, kvistar, nedfallna löv etc. Vid risk för halka skulle det också saltas, så länge temperaturen var över -12°C. Vintern blev som helhet mycket mild, det snöade endast vid ett fåtal tillfällen och i de flesta fall bara måttliga snömängder. Det innebar att det aldrig fanns något behov av att gå över till plogning och sandning utan metoden med sopsaltning var tillämpbar hela den aktuella vintern. Väglagsobservationer visar tydligt att sopsaltningen resulterat i ett bättre väglag än traditionell plogning och sandning. Det har i princip alltid varit barmarksförhållanden på de sopsaltade stråken, även då det varit snö och is på cykelstråk som inte saltats. VTI:s mätningar visar också att friktionen i genomsnitt varit betydligt högre på de sopsaltade stråken jämfört med de stråk som inte saltats. VTI:s friktionsmätningar visar emellertid att friktionen kan variera ganska mycket längs de sopsaltade cykelstråken. Medan ”orörda” delar av stråken har mycket god friktion, kan skador i beläggningen, indrag av snö från osaltade stråk, korsningar, vägmarkeringar och brunnslock uppvisa en låg friktion.